Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoftärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hm, hm! Å jo, nog har jag det alltid; han skälls för Burrelott. Hvad det betyder, må hin och jesuiterna veta,» svarade vår guldsmed, som händelsevis stod i grannskapet.
»Ja så, det var en annan sak. Nå, nå, man kan icke minnas allt heller. Det skall vara en stor hexmästare, som inte umgås med mindre än att ge drottningen in kärleksdrycker.»
»För Guds skull, tyst kära mor! Ni kan prata hufvudet af er,» hviskade dottern och fattade gumman i armen.
»Yrar du! Skall man mista hufvudet för det man talar sanning! Svenskarne äro ett fritt folk, och hvad är friheten, om man ej får säga hvad man vill?»
»Godt och väl; men man får icke smäda öfverheten,» svarade mäster Germund. »Där borta hänger ett bevis på, att jag har rätt.»
»Menar ni Arnold Messenii kvarlefvor? Det var en helt annan sak med honom. Han pratade inte bara, utan han skref en hoper otyg, som gick ut på att omstörta hela regeringen och inkalla kungen i Polen; men, sapperment, drottningen har stannat midt framför afrättsplatsen, hvad månne det skall betyda?»
»Hon talar vid öfverståthållaren Schering Rosenhane, som kommer henne till mötes. Nu far hon redan igen.»
»Den gången var hon något hastig, och gamle fader Axel theslikes. Gossen slamrade för tänder och hade kunnat blifva en bra Karl, om han fått lefva, det sade alla som kände honom.» Här afbröts hon genom gälla hurrarop, jämte ett buller som liknade yxhugg. Förvånad vände hon blickarna mot det håll hvarifrån ljuden kommo. Nu såg hon, hur några timmermän, i öfverståthållarens närvaro, börjat kullhugga steglen, hvilka redan alltför länge vanprydt nejden. När de föllo, skallade från alla munnar: lefve drottningen!
Oaktadt Kristina ej varit borta längre än fyra dagar, mottogs hon vid ankomsten till slottet af Axel Oxenstierna med samtliga riksråden, och utan att ens skaka dammet af kläderna, begaf hon sig genast till rådssalen, där åtskilliga regeringsärenden lågo oafgjorda. Den nästan otroliga arbetsifver drottningen fordom visat hade på senare åren märkligen förminskats, och hon uppsköt numera gärna alla mål, hvilka icke på förmiddagen kunde handläggas. Rådsherrarne förmådde därför ej undertrycka en viss häpnad öfver de gamla vanornas plötsliga återvändande, men ingen var i stånd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
