Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoftärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfått sin rätt till en förbrytares ben; aderton nummer på föredragningslistan äro afgjorda, den knarrige gubben Oxenstjerna tillrättavisad och projekt till en ny adelsman utkastadt.»
»Vid min heder,» svarade Bourdelôt, »ers majestät tar lifvet af sig med den fördömda arbetslusten, och snart äger jag inga medel öfriga att stärka de öfver måttan ansträngda krafterna.»
»Brrr, herr frondeur, ni har ingenting att säga, så länge jag följer edra föreskrifter att arbeta fort och sluta med något lustigt upptåg.»
»Då vill jag slå vad,» inföll Pimentel, »att den där adelsmannen utgör kryddan på ers majestäts hårdsmälta regeringsportion.»
»Riktigt gissadt, don Antonio! Jag uppsöker förtjänsten hvar han finnes och rår icke för, om han stundom är blandad med det löjliga. Ni veten alla, att jag icke är behagsjuk; men jag älskar en viss ledighet i klädseln. Den som härtill bidrager har anspråk på min tacksamhet. Dock, jag vill ej skvallra ur skolan. Låtom oss tala om bättre ämnen än kläder. Herr Bochart, är det rättvist att sträcka ett straff utöfver dödens gränser?»
»Frågan,» svarade den åtsporde, »tillhör i första rummet juridiken, men ligger ej heller alldeles utom den vanliga filosofien. Egentligen måste, efter min åsikt, människans straffdomar icke sträckas längre än till grafven, ty där upphör gemenskapen med den synliga världen, och evighetens domare håller sig mer till uppsåt än verkning.»
»Hur vet ni det, herr filosof?» afbröt Bourdelôt. »Gamla testamentet, som alltid utgör er cheval de bataille, har många exempel på straffade förbrytare, hvilkas kvarlefvor lämnades till pris åt roffåglarna.»
»Oriktigt, min herre. De döda kropparna begrafdes förrän någon högtid inträdde, och judarne voro rädda för allt som kunde åstadkomma smittosamma sjukdomar.»
»Parbleu! När ormarna beto ihjäl israeliterna i öknen, var det ju platt omöjligt att kunna begrafva alla liken innan näst inträffande sabbat; och hvad parti tog Moses då med dem som icke ville i tid se på hans undergörande kopparorm?»
»Den gången lät han dem kanske ligga, till varnagel att icke anförtro sig åt charlataner och kvacksalvare, när man har tillgång på promoverade doktorer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
