Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoftärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädde han fram till värden, sägande: »Ursäkta att jag kommer så här objuden och tillika på opassande tid; men det är ett gammalt ordspråk, att den som reser i tjänsten behöfver intet förebud.»
»I mitt hus är hvarje gäst som nöjer sig med vänligt bemötande och tarflig spis alltid välkommen, och ni, herr öfverstallmästare, är icke bland dem jag minst gärna ser. Ert deltagande för mig och de mina i nödens stund går aldrig ur mitt minne. Första anblicken af er, strax hitom grinden, gjorde likväl icke något behagligt intryck på mig, ty ni kommer från hofvet, och brändt barn fruktar elden; men så snart jag hann besinna mig, tänkte jag: om någon ny olycka skolat blifva oss förkunnad, hade hennes majestät drottningen säkert icke valt den ädlaste af sina herrar till budbärare.»
»Ni gissade ganska rätt. Jag är en nådens och, som jag hoppas, äfven glädjens härold. Likväl beror verkan däraf mycket på er själf, ty hvarje anbud har den egenskapen att icke kunna gagna, om det tillbakavisas.»
»Edert yttrande, ädle herre, är gåtlikt; måtte ej något ondt döljas under denna brokiga yta.»
»Spar er fruktan, min redlige mäster Kristoffer! Alla anföranden måste ju hafva ett slags ingångsspråk, förr än man drager fram själfva texten. Jag behöfver icke utbreda mig i något hoftal öfver vår allernådigsta drottnings goda egenskaper, ty hennes gärningar vittna, och den hvilken ej erkänner, att hon handlar som en högst ömsint landets moder, är icke värd att lefva under hennes milda spira. Hvarje gång nödvändigheten tvingar henne att vara sträng blöder det ädla konungsliga hjärtat, som ej får någon ro förr än tillfället medger att gjuta balsam i såren. Rikets säkerhet fordrade, att ni miste er tilltänkte måg, med hvars olyckliga bortgång mången framtidens förhoppning om välstånd kanske tillintetgjordes, men lyckligtvis var ni ej inblandad i hans dåraktiga företag. Detta skapar möjligheten att få ett slags ersättning. De döda kunna emellertid icke åter uppväckas, och det kommer nu blott därpå an, om ni ej af illa förstådd grannlagenhet nekar att mottaga hvad som erbjudes?»
»Visserligen har jag fordom önskat mig en rikare utkomst eller, med andra ord, ett bättre pastorat; men en nitisk själasörjare lämnar icke utan smärta den hjord som längre tid varit anförtrodd åt hans ledning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
