Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoftärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända. Drottningen är icke van att se sina beslut omintetgöras. Någon kvinnlig medlem af detta hus måste antaga tillbudet. Är er syster ännu hemma, så kunna vi utforska, hur hon anser saken för sin räkning.»
»Fransiska? Ja visst är hon hemma; men, vid allt hvad heligt är, förför henne icke att störta sig i fördärfvet!»
»Ni har dåliga tankar om hofvet, märker jag; dock, detta är intet ovanligt på landsbygden. Låtom oss emellertid vara förnuftiga och ej måla spöken på väggarna åt andra för det vi själfva råkat blifva litet skumrädda. Öfverraska henne vill jag för ingen del, och till bevis på hur ärligt jag menar, ber jag er själf uppsöka henne, med rättighet att börja underhandlingen.»
I detsamma ljödo klockorna första gången till högmässan, hvarvid Kristoffer, som känt sig alldeles förbryllad af det oväntade förslaget, återfick sin fulla fattning. Nu först märkte han, hvilken oartighet som blifvit begången genom försummelsen att bedja den förnäme gästen stiga in, i stället för att underhandla med honom på gården; men de stammande ursäkter som gjordes voro mindre af nöden, ty Steinberg hade med flit sökt att genast få frågan framställd och föredrog dessutom vistandet i fria luften för de små låga boställsrummens hetta.
Johanna försvann, och när tiden var inne, gingo herrarne till kyrkan, där von Steinberg äfven såg de båda flickorna med andäktig min sitta längst fram i koret. Efter gudstjänsten måste han på prästgården intaga middag, vid hvilken Fransiska saknades och Johanna oupphörligt nedsväljde den flod af tårar, som hvarje minut hotade att framstörta. Först när maten var utburen, lämnade hon rummet för att hämta fostersystern.
Med undantag af alla romanförfattares mästare, den odödlige Walter Scott, skulle svårligen någon vara i stånd att rätt beskrifva uttrycket i Fransiskas hela väsen då hon nu inträdde. Anletsdragen buro spår af en stark sinnesskakning, men de utvisade hvarken förskräckelse, sorg eller glädje. De svartbruna stora ögonen rullade långsamt åt alla sidor, bröstet andades tungt, men gången var säker och stolt. Själfva von Steinberg kunde ej undertrycka ett slags fruktan, då han nalkades henne för att fråga: »Har betänketiden varit tillräcklig; ger ni mig också korgen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
