- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
121

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torneringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bifallsrop, hvilka ej tystnade förrän drottningen genom tecken med handen och en sträng blick besvor stormen, hvarunder den olycklige segraren fått tillfälle att försvinna.

Emellertid hade detta uppträde förorsakat mycket missnöje, så att samtliga tornerande ville aflägsna sig och ingen trädde inom skranket, oaktadt härolden tre gånger upprepat, att man skulle nedstöta de uppsatta turkhufvudena med lans eller, under hästens starkaste lopp, med pistol genomskjuta de hjärtan, hvilka voro ställda vid banans ena ända, så att kulorna icke kunde göra någon skada. Slutligen öfvervann grefve Magnus, som läste vreden i drottningens blickar, sin ovilja och gaf hästen sporrarna. Honom följde först von Steinberg, sedan Schlippenbach, och efter en stunds förlopp syntes förargelsen åtminstone undanskjuten, om ej glömd.

Det skulle leda till en tröttande vidlyftighet, om vi noggrant ville beskrifva tornerspelets alla variationer, segervinnarnes rustningar, deviser, utseende och dylikt; hvarför vi blott i korthet nämna, att de åtskilliga vapenöfningarna i vanlig ordning fortgingo, och att slutligen tre kämpar hade lika stor rättighet till högsta priset, sedan de segrat på hvar sina motståndare med lans och svärd.

Midt under den paus som nu följde uppstod ett doft sorl bland folkmassan, och en trupp ridande personer, som förut ej varit sedd, anlände. Den utgjordes af både karlar och fruntimmer, klädda i alla de åtskilliga dräkter som den tiden brukades i hvarje särskild spansk provins. I spetsen redo drottningens italienska musikanter, sjungande några spanska nationalvisor, med ackompanjemang af cittror.

Detta upptåg, som var en artighet mot Pimentel, väckte mycket olika känslor hos folket. De som trodde sig häri finna en hyllning åt borgare och bönder fröjdade sig, medan andre, som glömde allt för hatet mot de utländska musikanterna, hvilka af fruktan för folkmassans ovilja ej vågade visa sig på gatorna utan eskort knorrade på det eftertryckligaste. Drottningen bekymrade sig ej stort om allmänhetens tycke i detta fall, men det roade henne att höra hvilken mening till slut skulle blifva rådande, hvarför hon lät tåget flere gånger defilera upp och ned genom banan.

Småningom tystnade alla opinionsyttringar, och hon vände sig till Pimentel, sägande: »Nå, hvad tycker ni? Är icke allt hvad en spansk residensstad kan uppvisa här förenadt? Jag vill icke tala om edra förhatliga tjurfäktningar, ty jag tror,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free