Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervunna, föll det honom in, att drottningen tillställt detta uppträde för att gifva ännu större glans åt hans redan erhållna seger, samt beslöt äfven å sin sida göra en opåräknad artighet. »Okände riddare,» sade han, »jag antager din utmaning; men du får förlåta, om jag icke vill ensamt åter täfla om det pris jag redan vunnit. Med detsamma förbinder jag ett högtidligt villkor, nämligen, att den som blir besegrad skall offentligt erkänna, att den skönhet som hans motståndare strider för icke har sin like i snille, dygd och behag. Min dam, — må hon förlåta sin slafs djärfhet, i fall dessa ord någon gång komma till hennes öra — heter Amaranta! Hvad heter nu din?»
»Jag antager alla villkor, men som jag icke tänker allmängöra mina tankar om snille, dygd och behag, så utbeder jag mig att själf få draga omsorg om sättet hvarpå min skönhet skall få erfara huru innerligt jag hyllar henne. Välj vapen, och låtom oss börja!» Med dessa ord kastade han hästen åt vänster och red till banans nedersta ända.
»Att taga några ringar aktar jag ej nödigt,» ropade Totten, »utan vilja vi börja med att skjuta på turkhufvudena!» Därefter begaf han sig åstad i galopp mot det enda af de nyssnämda målen som ej blifvit träffadt under de föregående täflingarna, ökade farten, lade an på trettio steg och afklippte nedersta delen af skägget, gjorde ännu en volt och bortsköt med den andra pistolen högra sidan af turbanen, på något större distans. Knappt hade han slutat förrän den okände tryckte in sporrarne, hvarigenom hästen nästan genast sattes i karriér, och så snart han hunnit i höjd med tronen, låg pistolen till ögat. »Han skjuter som en narr!» sade drottningen; men innan Pimentel hann svara »ja!» satt kulan midt i pannan på turkhufvudet. Med lugn lade riddaren den återstående vägen till rygga mot målet, vände, gjorde åter sin tur och slog den andra kulan blott en tum under den första.
»Början lofvar icke godt,» sade Totten för sig själf, i det blodet steg honom upp i ansiktet, »men jag vill knäcka ditt högmod, om än det skulle kosta ett lif.» Därpå lade han an med lansen och började i kort galopp farten, hvilken ökades i samma mån afståndet mellan de stridande minskades. Vederdelomannen gjorde sig däremot ej brådtom, och man kunde tydligt märka, att han icke var nöjd med sitt eget vapen, hvilket somliga ansågo för tungt, andra för gammalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
