Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höll hon segerkransen tillreds i den på kanten af bröstvärnet stödda handen.
»Förklara dig öfvervunnen eller befall din själ i Guds hand!» skrek grefven, hvartill den okände svarade: »Jag trodde ej, att döden bodde inom denna lysande krets; men skall det så vara, vill jag visa, att ni träffat en som icke särdeles frågar efter lifvet, om han mister segern.»
Från detta ögonblick insåg grefven, att motståndaren med flit sparat sig en stund för att samla krafter. Hvarje skarpt hugg betalades med ett dubbelt skarpare, och det hade genast varit ute med en af Sveriges skönaste ädlingar, om icke den okändes svärd sprungit vid fästet. Innan ännu det klingande stålet hunnit sluta sin luftfärd, var dess ägare nere på marken, fattade ett stycke af den brustna lansen och gjorde därmed några så kraftiga utfall emot Totten, att denne slutligen nedföll utan sans.
Öfverraskad af denna, under hettan ej beräknade syn, blef segervinnaren sittande orörlig med armen högt i vädret; och mången trodde, att han ville visa det obetydliga vapen han nyttjat. Men det besynnerligaste af allt var, att han ovetande trädde öfre änden af lansfragmentet genom kransen i grefvinnan De la Gardies hand och sålunda liksom tog hvad man syntes ogärna vilja gifva honom.
Nu kunde ej mer något band läggas på folkets tungor. De gräsligaste hurrarop ljödo från alla sidor, och segraren, som småningom återfick sin fattning samt märkte det ouppsåtligt gjorda bytet, red fram till den grupp af hoffolk hvilken föreställt Spaniens särskilda nationer. Här steg han af hästen, lade kransen för en flickas fötter och återvände sedan till dem som hjälpte Totten komma till lif.
Harmsen öfver så mycken djärfhet, men tillika orolig för den unge grefvens farliga belägenhet, vinkade drottningen åt härolden, att han skulle bjuda tystnad. När denna erhållits, sade han: »Ni måste låta se hvem ni är; ty den som okänd anmäler sig och, brytande konungslig frid, stannar kvar sedan striden slutat, äger ingen rätt till fritt aftåg.»
»Om jag på något sätt förbrutit mig,» svarade den okände, »så har det skett utan uppsåt; men hvad mitt öde ock må blifva, viker jag icke ur stället eller blottar mitt ansikte förrän jag fått veta, om min motståndare sväfvar i fara för sitt lif?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
