Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hade Tottens hjälm blifvit lossad, hvarvid man fann, att han blott varit afdånad och redan med lätthet åter andades. Drottningens sinnesrörelse kunde ej döljas: i hela hennes väsen stod den undertryckta otåligheten målad. En vink till Steinberg blef riktigt förstådd. Utan buller omringades den okände af en pluton garde, med kvartermästare Kraft i spetsen. »Nu är det väl tid att låta veta hvem ni är?» sporde den framkommande härolden, i det han öppnade den okändes hjälmgaller.
På tronläktaren hördes ett allmänt utrop af förvåning öfver det sköna ansikte som visade sig för hofvets nyfikna blickar, ehuru ingen kunde uppgifva hvem det tillhörde; men i detsamma sade någon af de längst bort stående kavaljererna: »Ser jag rätt? Min Gud, sådant dumt pojkstreck han gjort!»
Vid nogare undersökning befanns det vara öfverste von Würtz som talat, och nöjd öfver att ha fått en ledtråd till gåtans upplösning, kastade drottningen sina blickar åt höger. Där såg hon kransen ännu ligga för Fransiskas fötter. »Härold!» sade hon, med en ton som ej kunde tolkas på dubbelt sätt, »låt föra fredstörarn, hvilken ej lär vara någon adelsman, till slottet, och blås utaf tornerspelet.» Därefter vände hon sig mot folket och fortfor: »Öfverståthållaren skall draga försorg om, att fri spisning med öl och vin utlämnas till fyra tusen personer af den arbetande klassen.» Slutligen steg hon, med en vänlig hälsning, ned från tronen och reste hem; men trots den lofvade förplägningen hördes inga allmänna jubelrop af folket. Där den kungliga vagnen framtågade började väl en och annan gatpojke med hurrr!... dock kom det aldrig så långt, att han, till trots af de närståendes hysch! hysch! vågade fullborda eftersatsen.
Hvem den okände riddaren var, kunna vi mycket säkrare gissa än Kristina, sedan öfverste von Würtz och Fransiska kommit med i spelet; men drottningen ägde äfven en utväg att få reda på sanningen, och denna försummade hon icke att begagna. Så fort hon inträdt i sin sängkammare, måste den arma kammarpigan stå till ansvar. »Mycket har jag hört, sett och läst i mina dagar,» började genast monarkinnan, »men maken till din oförskämdhet lär förgäfves sökas i någon vrå af jorden. Säg mig uppriktigt, har du ej förlorat ditt förstånd?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
