- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
138

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Om jag tänkte ädelt!» upprepade ynglingen långsamt och gaf öfverståthållaren ett så skarpt ögonkast, att denne tog ett par steg tillbaka.

»Ser ni, nådig herre, sa’ jag icke sant?» hviskade kvartermästaren.

»Blir du uppstudsig,» fortfor baron Rosenhane, efter en stunds besinning, »må du skylla dig själf för följderna. Så stora hjältar hafva förr en gång fått krypa till korset.»

»Jag tror mig ej ha bevisat någon rädsla tills dato,» svarade ynglingen leende, »och jag ber att bli förskonad från förtidiga misstankar. Ser jag rätt, så är det grefve Tott som äfven hedrar mig med sin närvaro. Mot honom har jag förbrutit mig, icke af uppsåt, utan af nödtvång. Jag hade visserligen bort beräkna, att han af en person som saknade rättigheten till sköldemärkes bärande ej kunde med vapen öfvervinnas utan att lida ett slags skymf inför okunnighetens eller högfärdens domstol; men den som strider på det sätt han gjort kan ej gärna vara slaf af fördomen, och jag önskade, att han fann sitt ögonblickliga, måhända af slumpen föranledda nederlag mindre smärtande, när han får veta, att den arm som besegrade honom nedlagt på slagfältet mer än en fäderneslandets fiende.»

Grefve Tott var ännu i den ålder, då känslan lätt öfvergår till hänryckning. Begåfvad med alla de dygder, som utgjorde riddarens högsta prydnad, kunde han ej undgå att känna ett lifligt deltagande för tapperheten, förenad med öppet väsen. Förebrående sade en inre röst, att det var han själf som genom sin hetta tvungit motståndaren till öfverdrift, hvarförutan denne kunnat aflägsna sig från stridsbanan lika okänd som han dit kommit. Stillatigande räckte grefven därför ynglingen handen och bad sedan om ett enskildt samtal med öfverståthållaren, efter hvars slut bägge följdes åt till drottningens rum.

När mäster Björn ankom till slottet, blef han genast förd till drottningens rum. Hon visade sig själf strax och tilltalade guldsmeden med dessa ord: »Jag vill ha en utmärkt vacker, väl arbetad ram till en toilettspegel, som jag ämnar skänka grefvinnan Ebba på hennes födelsedag.»

»Hm, hm! Skall i underdånighet göra en sådan,» svarade guldsmeden under djupa bugningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free