- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
139

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Min garderobsmästare lämnar ritningen, metallen fås genom skattmästarens försorg. Hur går annars ert arbete nu för tiden?»

»Gud ske lof, bra nog, ers majestät.»

»Man säger, att det är ondt om skickliga, ärliga gesäller.»

»Det är sant, men husbondens öga gör kon fet.»

»Ni lär nyligen blifvit hemsökt af tjufvar?»

»Ja, och på ett ganska besynnerligt sätt ändå! Men ers majestät kan omöjligt ha fått veta?...»

»Jag vet allt hvad som händer. Ni har förlorat den från kongl. förrådskammaren sist utlämnade rustningen, är det icke så?»

»Hm, hm! Ganska riktigt, men hur i all världen?...»

»Tjufven, eller åtminstone innehafvaren af godset är redan ertappad och sitter i fängelse.»

»Nå Gud ske lof! Hvem är den bofven, om jag i underdånighet vågar fråga?»

»En af kronprinsens vindtböjtlar till pager.»

Ända från början af samtalet hade drottningen sina skarpa ögon jämnt fästa på guldsmeden, för att observera hans inre rörelser, och, på det ingenting skulle undgå hennes uppmärksamhet, nalkades hon småningom så nära som möjligt. Men detta förfarande hade lätteligen kunnat åstadkomma en ny obehaglighet; ty i samma stund hon lämnade den sistnämda upplysningen gaf mäster Björns högra hand ett förfärligt slag mot hans breda framlutade panna, hvarvid majestätet knappt kunde räddas från tangering genom ett hopp åt sidan.

Härpå följde en lång tystnad, under hvilken Kristina tvekade, antingen hon borde visa sig förtörnad, eller lämna fritt lopp åt den böjelse att skratta, som guldsmedens förskräckelse uppväckte. Slutligen återtog hon: »Nå, är ni icke nöjd med underrättelsen?»

»Jag är nästan förkrossad, ers majestät. Hm, hm, hm, hm! Den galningen, den galningen!»

»När allt kommer omkring, har det kanske blott varit ett lån?»

»Nej, vid Gud! Så pliktförgäten är icke Germund Björn; men ynglingen är ändå oskyldig; ja, vid mitt hufvud, han är oskyldig!»

»Få se om lagen säger detsamma; emellertid befaller jag er säga hvad ni vet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free