Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författare och förstod nästan allt hvad som sades på detta språk. Åsynen af bibliotekets skatter fängslade hennes uppmärksamhet, så att hon för några ögonblick tycktes glömma den öfverhängande faran, i det en bok efter annan nedtogs och beskådades.
Emellertid hade solen gått upp och slottets arbetande invånare åter kommit i verksamhet, ett förhållande som lyckligtvis ej undgick Fransiska, så att hon höll sig helt nära alkoven. Detta var nödvändigt, ty nu uppläts dörren till studerkammaren och tre personer inträdde. Från sin genast anlitade tillflyktsort kunde hon, nedkrupen bakom den ena globen, mellan gardinöppningen iakttaga hvad som föregick. Af de ankomne kände hon blott Poissonnet, som dock snart åter försvann, hvarefter de andra båda började promenera i bibliotekssalen, samtalande på ett språk som hon väl icke förstod, men dock bestämdt trodde vara italienska. Deras häftiga åtbörder skulle kunnat gifva anledning till den förmodan att de trätte, om icke rösten varit dämpad till ett slags hviskning och nästan hvarje uttryck åtföljts af ett hemskt smilande. Så skarpt tecknade ansikten hade hon förut aldrig sett.
Efter en stunds förlopp hördes ett buller, och drottningen stod vid stora ingången. »God morgon, mina herrar!» sade hon på franska. »Skola vi ännu längre leka främmande med hvarandra?»
»Vi vänta endast ers majestäts nådiga befallning för att afkasta masken,» svarade den ene af de okände, en mörklagd, mager karl.
»På er, frater Cassati, tviflar jag icke: men kan jag äfven taga den slutne frater Malines’ uppriktighet i anspråk?»
»Vore jag en Salomo,» svarade den andre, som hade ett nära nog svenskt utseende, »skulle jag icke tveka att utbyta vishet med drottningen af Saba; men i medvetandet af min egen oförmåga begär jag hellre att få vederkvicka mig af de lärdomar som flöda från ers majestäts läppar.»
Emellertid hade drottningen tagit plats på en förgylld karmstol och gjort tecken åt sina gäster att äfven sätta sig, hvarefter hon fortfor:
»Er orden hör i sanning till världens sju underverk. Den som rättar sig efter ytans lugn kan icke ana, hvilket djup som finnes därunder. Men låtom oss lämna alla betydelselösa komplimenter åt, om jag så må uttrycka mig, tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
