- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
154

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många gånger trotsat hennes slutkonst. När de blifvit allena, frågade hon: »Hvad är er anhållan?»

»Att med lagens svärd få blifva andebesvärjare. Underrättelsen om hvad som händt vid tornerspelet visar tydligt, att Messenierna spöka sedan deras ben fingo ro i jorden; hvarje stormfyldt moln måste fördelas genom tjänliga afledare, om icke ovädret skall utbryta.»

»Jag högaktar ert nit, men för denna småsak hade ert lugn ej behöft störas. Näsvisa, obetänksamma pojkar ser man alla dar; de näpsas och släppas.»

»I hvilken obegriplig sorglöshet har ers majestät icke fallit! Alla stora händelser äro sammansatta af många små, dem man ej aktat nödigt att ens bemärka, men tiden efter hand utbildat till jätteskapnad. Låt icke mina på erfarenheten grundade varningar blifva gjorda förgäfves. Straffa utan skonsmål, eller ändra principen för hela styrelsen!»

»Det har jag redan gjort i mitt sinne.»

»Endast till hälften; men alla halfva mått och steg föra tillbaka i stället för framåt.»

»Ni misstycker, att jag tröttnat vid er oblidkeliga stränghet och upphört med begärandet af edra råd utan att taga mig en annan kansler, är det icke så? Den förstnämnda, en frukt af de oroliga tider under hvilka vi fordom lefvat, var på sitt rätta ställe när det gällde att sammanhålla vankelmodiga bundsförvandter, eller utpressa krigsgärder, äfven i eget land. Nu har freden erhållit rotfäste och Sverige blifvit beroende af sig själf. Det mognade, så småningom bortgående släktets hunger efter ära kan icke mättas; det uppväxandes behof af utrymme för ideer måste ledas med mildhet till goda mål, men icke undertryckas genom tyranni, hvars säkra följder blifva uppror hos alla nationer som anse sig fria. Edra förtjänster hafva i visst hänseende gjort er till folkets afgud, och det vore oädelt af mig att ställa er i en sådan belägenhet hvarigenom ni skulle synas i mindre fördelaktig dager. Framskridna år äga anspråk på hvila; den må ni njuta i skygd af regentens och medborgarens förenade tacksamhet och edert namn därunder af främmande folkslag fruktas, eller åtminstone anses, som Sveriges palladium.»

»Öfver mina handlingar skall eftervärlden döma, och jag fruktar icke för det utslag hon fäller, men jag önskar äga samma säkerhet för ers majestäts minne. Vredgas icke öfver min uppriktighet; den är frukten af eder högstsalige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free