Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att genom en lysande vapenbragd komma i närmare förbindelse med den tillbedda skönhet händelsen så oförmodadt låtit honom återträffa, satt Adolf ännu i sitt fängelse. Hurudan upplösningen af dessa invecklade förhållanden skulle blifva, mäktade han icke gissa, och för ett ungt, häftigt sinne är ingenting odrägligare än ovissheten. Det förekom honom, som den faderliga godhet med hvilken han af Carl Gustaf blifvit omfattad borde upphöra så snart drottningen af politiska skäl fordrade hans bestraffande; men huru stor förlusten af prinsens bevågenhet också skulle blifva, fann han det dock mindre hårdt att oskyldigt förlora den än att köpa förlåtelse genom böner till en furstinna, som han hatade af ren grundsats. Hvad han icke kunde begripa var, att öfverste von Würtz ej lät höra utaf sig, antingen för att mellankomma som beskyddare, eller uppträda som straffande förman.
Det hade redan lidit mot aftonen då dörren uppläts för hofstallmästaren von Steinberg. »Jag kommer,» sade denne, »för att förkunna er frihetens återskänkande. Drottningen är öfvertygad, att ni endast felat af illa förstådd hederskänsla, blandad med otyglad kärlek.»
»Jag kan icke hindra,» svarade pagen, »att man kallar min handling ett fel, ja, till och med brott; men de känslor hedern väcker kunna aldrig illa förstås.»
»Ni vill således drifva saken till ytterlighet och, för att göra uppseende, afslå den tillbjudna förlåtelsen?»
»Det är icke min mening, så framt ingen snara ligger dold under de klingande orden. Vid drottningens hof, eller rättare här i hufvudstaden, finnes ej något fält för den verksamhet jag söker; likväl må mitt frigifvande icke vara en vink att genast resa.»
»Mycket sker som man icke förmodar, och jag vill ej gå händelserna i förväg med spådomar. Har jag förstått er rätt, så begagnar ni drottningens nåd, om den är ovillkorlig.»
»Därvid har jag ingenting att tillägga.»
»Nå väl, då är ni fri. Men sedan jag nu fullgjort det mig nådigst anförtrodda uppdraget, ber jag få göra några framställningar för egen räkning. Också jag har längre tid stått i tjänst som page, utan någon bestämd förhoppning att stiga till högre äreställen. Händelserna öppnade mig en opåräknad väg till lycka, men ingenting kan förmå mig att glömma, hvilken outsläcklig törst efter utmärkelse fordom plågade mitt numera lugna bröst. Om edra första öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
