- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
160

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då fattade von Steinberg honom i armen, sägande: »Din klagan är rättvis, unge man, och jag skulle gifva mycket om drottningen kunde se dig i detta ögonblick.»

»Drottningen!» återtog ynglingen dystert. »På så lumpna ting som mig må hennes dyrbara blickar icke förslösas. Hon är mig ingenting skyldig; på hennes gunst må himlen bevara mig att räkna. Mitt inre, liksom min yta, är en hård metall, hvilken väl kan sprängas af stål och lågan ur dödens synrör, men icke smältas af nådens solsken eller sångens melodiska toner.»

Liksom ett afpassadt svar på denna trotsiga utmaning, ljödo nu några sköna ackorder i grannskapet, hvarefter en italiensk qvintett utfördes af harmoniska röster. Adolf förstod väl icke mer än orden honor och amor; men dessa, tillika med det tjusande adagio’t, framlockade för hans tankar Fransiskas gestalt och blandade den med de fantastiska skepnader minnet af forna krigsbedrifter nyss uppväckt i hans inbillning. »Hvad är detta?» sade han; »något så himmelskt skönt har jag aldrig hört.»

»Åh, det är blott drottningens italienska musikanter som roa sig i lusthuset där borta,» svarade von Steinberg.

»Jag har efterkommit er begäran, herr hofstallmästare, och anhåller att få återvända.»

»Tag då vägen genom löfsalen, så finner ni porten till höger, strax bredvid. Farväl!»

Utan att yttra något vidare räckte Adolf sin ledsagare handen och ville efterkomma hans anvisning, för att aflägsna sig, men fann ingången till löfsalen stängd af en liten mörk figur, som ej syntes hågad att vika åt sidan. »Hvarför så brådtom?» sporde en behaglig stämma.

»Emedan jag vill bort,» svarade Adolf.

»Jag tycker nog om en sådan bestämdhet, men andra kunna ju också äga en vilja och säga: blif kvar!»

»Med hvad rätt uttalas detta maktspråk, om jag får fråga?»

»Med den starkares. Ännu en gång, blif kvar! säger jag.»

Hastigt for pagens högra hand till värjfästet; men i detsamma skyndade von Steinberg fram och hviskade: »för Guds skull, betänk hvad ni gör! Det är drottningen.»

Huru denna oförmodade upplysning skulle verka, kan man lätt föreställa sig. Den nyss så liflige ynglingen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free