- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
165

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samtalade med Bourdelot, men så sakta att ingen kunde höra hvad de sade. »Eh bien?» hviskade Kristina; »har jag icke fått en tillfyllestgörande upprättelse för torneringsdagens motgång?»

»Hvem besegrar väl Herkules, äfven om han fått lust att dölja sig under kvinnlig förklädnad!» svarade fransmannen. »Ack, ers majestät skulle ha sett, hur den arma flickans kinder glödde, då hennes hjälte låg på knä för den allsmäktiga herskarinnans fötter. Ja, rodnaden upplyste det mörka löfhvalf i hvilket vi voro gömda nästan lika väl som ett af edra svenska vinternyn.»

»Nu var ni litet platt, min charmante herr hofdoktor, med er Herkules och er nymåne; men lika mycket, såg ni bestämdt, att hon var förlägen?»

»Vid min heder, ja! Och huru var det väl möjligt, att en sådan förödmjukelse icke skulle verka? Detta må lära både henne och andra att aldrig täfla med den oöfverträffliga.»

»I afton vilja edra kvickheter icke lyckas. Tror ni, att jag täflar med en kammarpiga?»

»Icke af fri vilja, men af händelse vore sådant väl en möjlighet. Där ni är närvarande, ädla drottning, måste alla andra kvinnor vika; men skulle någon vandrande riddare våga företrädesvis hylla dessa förmörkade skönheters behag eller egenskaper, kan ni saklöst stiga fram och skingra villan. Hvarje seger ernås genom täflan, oaktadt den starkaste, af vanan att segra, icke märker det.»

»Ni är envis ända till odräglighet, och jag har icke tid att tvista. Ser ni, hur han ännu står där borta, orörlig som en stenbild? När jag rest, låter ni Fransiska tillsäga honom att infinna sig på slottet klockan tolf i morgon middag, och observerar hvad verkan detta möte mellan de älskande kan hafva. Jag afundas er det löjliga skådespelet, men något måste man lämna odeladt åt sina vänner. Jusqu’ au revoir!»

Då drottningen aflägsnat sig, skyndade Bourdelot att efterkomma befallningen. Gärna hade Fransiska velat undvika fullgörandet af ett så beskaffadt uppdrag som det hon nu erhöll, men att vägra lydnad var icke möjligt. Med vacklande steg nalkades hon därför den ännu på samma ställe stående, liksom liflöse ynglingen och försökte genom hostningar vända hans uppmärksamhet på yttre föremål och sålunda få någon anledning till den nödvändiga konversationens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free