Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min tumme dragit sig upp- eller nedåt; men, genom hvilka medel skall jag träffa henne?»
Efter en stunds öfverläggning med sig själf började hon finna, att de rubbade papperen möjligtvis skulle förråda läsningen af brefvet, hvarför de åter spriddes i ungefärligen samma oordning de vid hennes ankomst hade. Sedan detta var väl bestäldt, nedsjönk hon på en soffa i yttre rummet. Ändtligen förkunnade Poissonnets stämma, att drottningen ville begifva sig till hvila, och tvärt emot förmodan slutade ett nådigt bifall öfver dokumentens orubbade skick den liksom på nålar stående flickans tjänstgöring för dagen.
Återkommen till egen kammare, lämnade hon fritt lopp åt sina känslor och tårar. Den nya krets, i hvilken hon med så glänsande förhoppningar blifvit införd, började nu synas henne som en tom ödemark, där ingen vän skulle varna för frestelsens eller hatets snaror och hvarje ädelt uppsåt misstydas. Hade icke blygseln återhållit henne, skulle hon måhända ännu samma natt försökt fly tillbaka i skötet af den familj som vårdat hennes ungdom.
Under denna inre strid hördes ett sakta bultande på dörren. Så obenägen hon också kände sig att öppna, måste hon dock bekväma sig därtill, af fruktan att något tjänsteåliggande blifvit glömdt, hvarom man ville påminna henne. Med ljuset i ena handen, omvred hon nyckeln, men sprang förskräckt tillbaka, då hon i stället för någon af sina medtjänarinnor såg en maskerad karl. Den okändes hufvud betäcktes af en fjäderprydd hatt, och den öfver axlarna kastade skarlakanskappan tycktes tillkännagifva, att personen icke tillhörde de ringare stånden.
Hvad som säkrast kunde utrönas var emellertid, att han själf icke syntes fri från fruktan, ty ännu stod Fransiska i ovisshet antingen hon borde ropa på hjälp eller stillatigande afvakta närmare upplysning, då den främmande redan slagit dörren i lås och med skyndsamma steg börjat ransaka, om något undanstucket vittne skulle finnas i kammaren. Sedan dessa försiktighetsmått blifvit fulländade, sade han: »Förskräcks ej, mitt barn, öfver min oförmodade hitkomst; den är påkallad af nödvändigheten och oundgänglig för din framtida lycka.»
Fransiska hade väl blott en gång tillförene hört denna röst, men icke desto mindre så noggrant bevarat ljudet af den i sitt minne, att hon förrän masken hann borttagas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
