Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenkände — spåkvinnan. Ingen längtande dotter skulle med mer liflighet kunnat sluta sig till en återfunnen moders hjärta än flickan nu störtade i den förklädda sibyllans famn. »Tusendefaldt välkommen!» snyftade hon; »någon osynlig ängel, som vakar öfver mina dagar, måste i detta ögonblick ha fört er hit.»
»Däruti bedrar du dig icke,» svarade spåkvinnan. »Den makt som styr människornas öden väljer sig ingen älskling utan att också beskydda honom. Enligt dess beslut måste jag resa från fjärran länder för att väcka dina slumrande känslor och vaka öfver din lefnads lycka. Af hvad du redan erfarit bör du inse, att min spådom hvilade på säkrare grunder än tomma hugskott. Utan min ringaste medverkan blef du kallad från en obemärkt hydda till hofvet; men ännu är du blott vid början af din glänsande bana och kan i saknad af ledning råka på afvägar.»
»För denna omsorg skall ni alltid finna mig tacksam. De motgångar jag redan rönt hafva emellertid så tydligt visat, hur vansklig hofgunsten är, att jag ej känner någon särdeles lust att vidare pröfva den.»
»Om jag trodde, att detta vankelmod vore frukten af en sansad öfverläggning, skulle jag visst icke förslösa min tid på försöket att skingra det. Så kan det likväl icke förhålla sig. Då du enträget bad mig afslöja det tillkommandes möjliga händelser, varnade jag dig med moderlig ömhet, ty ännu fängslades icke ditt väsen vid något oemotståndligt öde; men ifrån den stunden du frivilligt beslöt öfverlämna dig åt ledningen af dessa osynliga makter som ögat icke ser, endast aningen uppfattar, gafs ingen återgång till vanliga förhållanden. Att stiga genom faror under det godas beskydd till glans och ära, eller genom det ondas mellankomst genast falla till intet står ännu öppet för ditt fria val.»
»Hvad bör jag då göra?»
»Tro och fatta mod. Sysselsatt med mina vanliga forskningar, såg jag, att en ond makt inträngt i drottningens sinne för att upptända hennes misstroende mot dig, och för att förekomma den hotande faran skyndade jag hit under denna lånta dräkt.»
»Hon ej allenast misstror, utan hon hatar mig. Af fruktan att mina ringa behag skulle kunna fängsla en ynglings uppmärksamhet, som hon tyckes vilja ensam äga, skall jag, genom en af hennes vänners tillhjälp, uppoffras åt hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
