- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
172

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mitt bleknade anlete! Det torde ännu äga några kvarlefvor efter den försvunna skönhet som mördade min ungdoms lycka.»

Vid dessa ord såg hon med en obeskriflig ömhet på den förvånade Fransiska. Hennes sköna, fastän djupt insjunkna ögon fylldes med tårar, som, halkande öfver de mörka ögonhåren, nedrullade utför kinderna, hvilka, ehuru magra och färglösa, vittnade om det helas forna behag, endast fullkomligen bibehållet i den med tvenne bländande pärlrader prydda munnens former. Liksom hänförd af en oemotståndlig drift, fattade flickan hennes hand, tryckte den till sina läppar och ropade: »mitt öde är afgjordt; jag tillhör er oåterkalleligt!»

»På detta offer kunde jag måhända äga anspråk,» svarade spåkvinnan högtidligt, »men vill, som jag redan sagt, icke gå din sansade öfvertygelse i förväg.»

Ännu en gång tycktes hon öfverlägga med sig själf, hvarefter hon framdrog ett under kappan doldt knyte, satte masken för ansiktet och fortfor: »Tag på dig denna förklädning och följ mig!»

Utan vidare invändningar skyndade Fransiska att efterkomma befallningen och då hon sålunda blifvit förvandlad till gosse, lämnade hon rummet, styrande kosan efter spåkvinnans anvisning, genom slottets minst besökta gångar. Midt emot Corps-de-gardet togo de af till höger inåt ett trångt hvalf, hvilket ledde till stora vedkällaren, hvars yttre dörr, liksom genom ett trollslag, sprang upp och lät de vandrande alldeles obemärkta utkomma på södra slottsplatsen. Härifrån togs vägen direkt till det förr beskrifna invalidhärberget. Äfven nu voro dess förstugor och trappor utan belysning; men intet anrop skallade till mötes, oaktadt Fransiska, af de tunga steg och vapenskramlet som hördes på alla sidor, kunde finna, att tillräcklig bevakning ej saknades.

Uppkomna för den trånga vindeltrappan, hörde de ett besynnerligt rasslande ljud bakom dem, hvarvid ledsagerskan hviskade: »blif ej förskräckt; det är endast af nödvändig omtanke som trappan borttages. Här har du dörren, stig modigt in! Jag skall snart åter vara hos dig.»

Samma rymliga kammare i hvilken hon mottog spådomen låg nu för hennes blickar, men omskapad till ett slags kyrka. Där hon förra gången såg det stora bordet prunkade nu ett med ädla stenar prydt altare, omgifvet af en mängd ljus. Öfverst i en förgylld nisch syntes den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free