- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
179

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portföljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

se där hvari deras föreställning om det betydelselösa ordet dygd består!»

»Dygd? Ja, det är visst ett betydelselöst ord. För en behaglig sammanlefnad måste man iakttaga hvad bildade lagstiftare därunder förstå, men i sig själft blir det alltid en chimère. Då den liflösa lekamen fått sina trenne skoflar mull, hinner knappt en människoålder förflyta förrän hvarje så kallad dygdig handling är glömd, om icke ryktbarhetens organ, historien, omtalar den för kommande släkten. Blott i ryktet lefver man efter detta: lofsången läses åtminstone några århundraden.»

»Ers majestät kan göra säker räkning på ett odödligt rykte.»

»Måhända om jag i dag skulle dö; men ryktet är en ömtålig blomma, som vissnar utan beständig näring. Hvad skall eftervärlden säga, då hon läser: Kristina slutade det trettioåriga kriget genom en glänsande fred, samlade världens utmärktaste snillen omkring sin tron, ville införa håg för konster och vetenskaper bland nordens snöiga fjällar, men kunde, med sin svaga kvinnoarm, icke upprätthålla den djärfva byggnaden, hvars grundval var upprest på fattigdom, och hvars ramlande murar lämnade den stolta skaparinnan till pris åt sina landsmäns hat och afundsjuka grannars hånlöje!»

»Jag kan icke bestrida, att det ligger en stor sanning i denna tafla, men aldrig medger jag, att den nödvändigt måste fulländas. I ers majestäts ställe skulle jag visa, hvad den fördomsfria tanken förmår. Den osynliga makt, som lät er höga person födas i Sverige, fastlåste icke edra fötter vid en jord som saknar styrka att bära tyngden af ert allt omfattande snille. För sitt fädernesland har ers majestät gjort mer än någon af dess företrädare; på stora människor har världen anspråk. Låt nu henne få ut sin rätt, så skall hon också fortsätta den påbegynta lofsången. Öfvergif det otacksamma nordens dystra tallskogar, och helga edra återstående dagar åt det skönas njutning i söderns yppiga lagerlundar.»

»Lyckan är likväl en nyckfull gudinna. Hvem vet, på hvad ställe hon bor. Omöjligt är det icke, att mina undersåtar kunna få öppna ögon när den gamla aristokratiens vingar blifvit klippta.»

»Glöm blott icke att också afklippa det äktenskapsband hvarmed allmänna åtrån så ofta vill fängsla eder höga person vid den skenhelige Carl Gustaf!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free