Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portföljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifvelse till riksskattmästaren afgått; och hoppades drottningen, som med särdeles nåd ville omfatta den nye tjänaren, att von Steinberg icke sparade någon möda för hans danande till hofman.
Välkommet var icke detta nådiga uppdrag, och om Adolf ägt tillräcklig människokännedom, skulle han i hofstallmästarens blickar kunnat läsa, huru harmen öfver en gynnad parvenu uttog sin rätt. På den tiden fägnade man sig vid hofvet mer öfver egen än andras lycka; men man förstod äfven dölja hvad man tänkte, och innan någon misstanke om afund hann ens födas, långt mindre utvecklas hos novisen, återtog von Steinberg: »Nå, jag gissade ju icke så orätt, då jag sade, att ni möjligen kunde finna en passande bana för er verksamhet i hufvudstaden?»
»Min villfarelse var för stor att kunna urskuldas; men jag hade också blott hört hatets och illviljans bedömande af drottningens höga egenskaper när jag sist ägde den förmånen att tala med er.»
»Erfarenheten är den bästa läromästare, och nu tänker ni bättre om vår oförlikneliga herskarinna.»
»Jag är hänryckt af beundran. Denna Kristina, hvilken man afmålat som en veklig, högmodig kvinna, med tanken
oupphörligt fäst på nöjen och dårskaper, endast gifmild mot
utländska smickrare eller gynnade tillbedjare, har jag sett
med tårfulla ögon beklaga, att hon ej kunde bispringa hvarje
olycklig, uppsöka hvarje dold förtjänst, har jag hört, med
af hjältemod glödande kinder, utropa: endast den af kriget
uttömda skattkammaren, som icke åter kan fyllas annat än
genom landtmannens alltför svåra betungande, hindrar mig
att i spetsen för Sveas hjältemodiga ungdom draga i härnad
mot otacksamma fiender och ännu en gång plantera det
segerrika Vasabaneret på främmande jord! Hvem vill ej
uppoffra sin sista blodsdroppe för en sådan furstinna! Hvem
kan väl erbjuda sin arm åt andra potentater, så länge man
har hopp att få tjäna henne!»
»Sedan har hon, som det synes, belönat er ganska kungligt.»
»Ja, i sanning, långt utöfver den ringa förtjänst jag äger. Också skall min tacksamhet aldrig känna några gränser. Medan freden varar, måste jag väl framsläpa ett obemärkt lif inom en krets, ur hvars skugga jag förmodligen aldrig vågar träda; men låt trumpeten blåsa till anfall på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
