- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
184

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portföljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stridsfältet, måtte evig vanära träffa mitt namn, om jag blir den siste som genombryter fiendens led.»

»Hör på, min unge vän, jag gillar edra grundsatser lika mycket som jag högaktar ert mod; men drottningen hargenom sitt bref uppdragit mig att lära er hofsederna, och det första jag i detta hänseende måste bedja er om är, att ni kufvar edra känslor.»

»Må jag icke här, liksom på Borgholm, fritt yttra hvad mitt hjärta känner?»

»Yttra långt hellre hvad det ej känner. Ordens välljud gäller mer vid ett kungligt hof än meningens gedigenhet, så länge frågan är om vanlig konversation. Artighet och kvickhet väcka uppseende, alla känslosamma utfall gifva anledning till löje.»

»Ni rycker slöjan från mina ögon, herr hofstallmästare! Nu begriper jag fullkomligt hvad som gifvit anledning till förtalet om drottningens lättsinnighet. Ensam, dygdig och stortänkt, är hon dock på tronen omsluten af lycksökares och smickrares för folkets blickar ogenomträngliga hop, hvilken endast faran kan skingra.»

»Min Gud, hvilken ohjälplig svärmare!» utropade von Steinberg, då Adolf tagit afsked. »Totten hade rätt; för oss som redan gjort lycka blir han aldrig farlig. Sådant förryckt prat! Det var just ett härligt pladder att sofva på.»

Mot all vana hade drottningen tillsagt kammarherren, att hon ej ville hafva någon aftoncirkel, och strax därefter inneslutit sig i sängkammaren. En sådan händelse kunde ingen minnas utom vid sjukdomstillfällen; också väckte den hela den intima hofkretsens uppmärksamhet. Beställsamt ilade handsekreteraren Canterstéen till sin Mæcenas grefve Magnus de la Gardie, hvilken ännu dröjde framför spegeln, i det han beskådade sin granna dräkt och öfverläste en hop befordringar som samma afton förskottsvis skulle framställas till erhållande af drottningens löfte. »Är ni säker på, att hon ej mår illa?» frågade grefven när han af hört rapporten.

»Fullkomligt, ers höga nåd!» svarade handsekreteraren. »Ingen doktor har blifvit kallad, inga medikament hämtade.»

»Då skrifver hon, måhända, något diplomatiskt bref?»

»Icke heller. Det vanliga skrifdonet står i kabinettet och bläckhornet i pulpeten är torrt som min hand. Nej, jag skulle tro, att hennes majestät har ett hemligt...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free