- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
201

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likväl så barskt jag någonsin kunde: resonnera inte, utan bekänn hvad du ämnade företaga!

»Jag är blott ett oskyldigt redskap i en mäktig herres hand, svarade han, och skulle hemligen fortskaffa ett bref till ett visst fruntimmer här på slottet; resten kan ni lätt begripa, om ni vill. Ett visst fruntimmer? upprepade jag och fortfor, efter något besinnande: det kan vara både den ena och den andra, namnet vill jag veta! Lofva först att aldrig förråda hvarken mig eller henne, sa’ han. Låt så vara, svarade jag. Slutligen nämnde han drottningens kammarpiga Fransiska. För någon tid sedan, då jag, liksom i dag, var på vakt, passerade ni förbi corps-de-gardet. Er hållning ådrog sig min uppmärksamhet, och en af slottsbetjäningen underrättade mig så väl om ert namn som den tjänst ni innehar. Det gjorde mig ondt, att ni på detta sätt skulle blottställas för misstankar, och jag ämnade begära brefvet för att själf öfverlämna det, ledsagadt af en faderlig varning för framtiden; men vårt handgemäng hade väckt uppseende, posten ropat i gevär! och vakten omringat oss.

Detta gjorde pagen alldeles ursinnig och ingaf honom den olyckliga tanken att slå sig igenom. Hur ett så oförståndigt tilltag borde slutas, kan ni själf gissa; men jag däremot kunde alldeles icke förmoda, att han därvid skulle tappa en ganska väl gjord mask, efter hvars förlust alla man såg att gossen blifvit förvandlad till ett tämligen bedagadt fruntimmer. Nu blef det rasande till gagns. Det är trollpackan från Kopparporten, skreko somliga. Det är en kopplerska, ropade andra; låtom oss föra henne till slottsgevaldigern och så vidare. Ja, Gud vet hvad jag måst göra, om lyckan ej låtit en ung adelsman, understallmästare von Findling, komma mig till hjälp. Efter en kort öfverläggning beslöto vi ledsaga henne hit under nödig eskort. Var nu så god och förklara saken!«

I hvilken förlägenhet denna begäran skulle sätta Fransiska, kan hvar och en lätt inse; och hon hade varit förlorad, om kvartermästaren gjort en mindre vidlyftig berättelse. Så snart löndörren till vedkällarhvalfvet kom i fråga, började hon redan misstänka hvaråt saken lutade och fick småningom förhoppning att kunna verka på den gamle krigarens medlidsamma hjärta. Visserligen var Adolfs närvaro henne icke angenäm, men att han ej heller var känslolös, vågade hon antaga. »Huru denna gåta skall upplösas,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free