- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
202

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarade hon, »kan jag icke på förhand säga. Den förklädda kvinnan är måhända någon olycklig varelse, som ville skaffa sig tillfälle att personligen träffa drottningen. Sådana exempel se vi dagligen, men i alla fall önskade jag genom ett samtal med henne utan vittnen kunna få veta sanningen, eller åtminstone erfara, i hvad uppsåt hon beljugit mig; ty något bref väntar jag icke, minst från spanske ministern.»

»Er begäran är så billig, att den genast skall efterkommas. Låt henne icke blott få sladdra för länge, och bulta på dörren när ni vill att herr von Findling och jag skola komma in.»

Så fort kvartermästarens löfte var uppfyldt, utbrast Fransiska: »Men, min Gud, hvad har ni vågat! Huru skola vi nu bära oss åt?»

»Först och främst icke vara barnsliga eller förlora fattningen,» svarade spåkvinnan. »Tror du, att denna lilla motgång är en fara som förskräcker mig, så är du bedragen. Krukan går så länge efter vatten tills hon slutligen spricker, säger väl ett gammalt ordspråk; men den kloke har alltid ett annat kärl i beredskap.»

»Er obetänksamma uppgift om brefvet till mig har kastat skugga på mitt rykte.

»Det skall nog komma i solskenet igen. Förspill blott icke vår dyrbara tid med dåraktigt joller. Hvad har du sagt om min person till den gamla räfven kvartermästaren?»

»Jag sade, att ni troligtvis var en olycklig supplikant, som under förklädning ville söka tillträde hos drottningen.»

»Det förra var bra, det senare dumt; men lika mycket, håll bara i med påståendet. Den misstanke förklädningen kan väcka skall detta bref skingra. Låt Findling lämna fram det och berätta historien i tysthet för Kristina, så vill jag tillstå, att brefvet till dig var en nödfallslögn.»

»Men hvad innehåller skriften, och från hvem är den?»

»Dessa frågor får du aldrig besvarade. Du är nog upplyst, när du vet att min makt är stor. Se så, låt nu vittnena komma in, ty de nyfikna knektarne måste genast köras åter till vaktstugan, annars tar det aldrig slut.»

Utan vidare spörsmål klappade Fransiska på dörren och började när Findling visade sig: »Er mellankomst, herr stallmästare, i detta besynnerliga äfventyr är mig högst angenäm, icke för att jag fruktar dess utveckling, men emedan jag därvid har behof af någon bekant, som äger fritt tillträde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free