- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
209

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undgå att smickra eller, rättare sagdt, icke afhålla er ifrån att tala det nya modersmålet.»

Öfverallt skall då min uppriktighet missförstås. Dock, sanningen måste bana sig väg. Blott nöden tvang mig att blifva hofman, emedan detta var enda villkoret för mitt vistande i ert grannskap. Bland krigets buller fingo mina känslor en vildhet, min vilja en kraft, som icke passade för fredens lugnare dagar. Några följande år, tillbragta vid universiteten, utbildade måhända mina kunskaper, men inverkade föga på mitt lynne. Åter försatt i overksamhet, bröt jag löst mot ödet med höga klagorop; framtiden låg mörk för min blick, hjärtat slog så ensamt. Händelsen lät mig finna en huld varelse, med hvilken jag ville sammanknyta mina öden; det var ett stjärnskott som försvann lika hastigt som det lyste. Efter långvarigt sökande upptäckte jag, i hvilka regioner meteoren hade sitt hemvist. Dessa lågo högt öfver min bana, men jag hann dem slutligen och står nu med denna fråga på tungan: skall jag våga blifva mer än en aflägsen åskådare?»

»Bäste herr stallmästare, säg mig uppriktigt, huru skall jag kunna besvara denna fråga?»

»Detta kalla yttrande har redan besvarat henne. Ni äger en äldre böjelse, — ett bättre tillbud, eller, hvad vet jag?...»

»Ni misstar er mycket.»

»Gud ske lof! Hoppet är då icke alldeles utsläckt. Säg, att ni kan älska, säg åtminstone, att ni ej afskyr mig.»

»Min uppriktiga högaktning tillhör er; mer bör ni ej fordra.
Äfven jag har haft en ungdomstid, som visade mig hur
farlig kärleken kan blifva. Min fostersysters öde utgjorde en skarp läxa, och föresatsen att undfly denna passion är årsbarn med hennes olycka. Men om jag också aldrig blifvit så grymt varnad, vore det väl förlåtligt å min sida att älska er? Jag har uppnått min lyckas högsta punkt; ni står vid början af en glänsande bana, på hvilken jag ej har någon
rätt att följa er.»

»Hvem vet, vid hvilken punkt man uppnår lifvets högsta mål? I ödets bok, där kommande händelser stå skrifna, vänder man aldrig för tidigt om bladet. Är det mitt nybakade adelskap som afskräcker er, behöfver jag blott öfverlämna pergamentsrullen åt lågorna for att blifva er like.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free