- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
215

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om icke just ärans bana. Ju högre upp ni kommer, desto slipprigare blir grunden; och det varningsord som med nytta kan sägas då man ännu krälar i fästningsgrafven når icke dens öra som redan arbetar sig upp på själfva bröstvärnet. Inom hofvet har jag, oaktadt min långa tjänstetid, sällan kommit längre än i förstugan; men jag vet, att djäfvulen drifver sitt spel i de granna salarna och förmaken, ju längre in desto värre, drottningens egna rum naturligtvis undantagna. Derför blir jag orolig så ofta jag ser en lofvande yngling låta förblända sig af den honom omgifvande prakten.»

»Er öppenhjärtiga redlighet förstår jag värdera; däremot är det för mig en gåta, hvad er varning kan hafva gemensamt med min berättelse om drottningens nåd mot den af er misstänkta kvinnan, hvars afsikt ej kunde vara någon annan än att begära almosor.»

Stillatigande fattade kvartermästaren Adolf vid handen och förde honom ett stycke in i det gent emot belägna mörka hvalfvet. »Här till höger,» sade han när de stannat, »är en dörr, hvartill veterligt ej finnes mer än en enda, i vakthafvande officerns rum upphängd nyckel, som äfven öppnar den vid gångens slut varande dörren åt södra slottsplatsen. Denna gång skall vara densamma genom hvilken konung Erik den fjortonde kom in på slottet för hundra år sedan, då han höll på att bli afskuren af Sten Leijonhufvuds knektar. Därmed må nu vara hur det vill, men att gången blifvit bibehållen och ansedd som ett slags räddningsmedel i farans stund, är obestridligt, äfvensom att den just därför noga bevakas, icke af posterna, hvilket skulle förråda hemligheten, utan genom patrulleringar af vaktbefälhafvaren eller dess närmsta män. Alla dessa omständigheter äro väl kända af drottningen, och då en person kan få inkomma på slottet genom en sådan smygväg utan att tvingas till bekännelse om åtkomsten af den därtill nödvändiga nyckeln, måste något ligga därunder som ej lätt låter förklara sig.»

»Hm, det är besynnerligt! Ni har väl gjort er förman, vakthafvande officern, uppmärksam på saken?»

»Hvartill skulle sådant tjäna? Det är en af de där balettmästarne, som för studerandet af ett danssteg glömma både order och reglementen, och hvars söta mamma springer till drottningen med klagovisor, om sonen hotas med arrest för tjänstefel. Nej, när jag såg att nyckeln hängde på sitt ställe, rapporterade jag händelsen i möjligaste korthet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free