Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Något måtte han väl ändå sagt om kvinnans ertappande?»
»Ja visst, men ingenting som dugde. Gud förlåte mina synder, att jag så vågar säga om en förman.»
»Hör på, det faller mig någonting in. Månne icke hennes majestät själf kan äga en nyckel, efter gången blifvit ansedd som ett räddningmedel i farans stund?»
»Det är visst ingen omöjlighet.»
»Nå, då är gåtan upplöst. Nyckeln har råkat i glömska hos drottningen och blifvit stulen af någon bland hofbetjäningen, att begagnas vid kärleksäfventyr eller dylikt.»
»Så trodde jag också i början; men sedan jag såg hennes oskyldiga min, skämdes jag öfver en sådan misstanke och sökte godtgöra den genom att med foglighet rätta mig efter hennes nycker.»
»Foglighet i handling vill jag medgifva, men icke i tal. Ni sade henne ju, att hon såg ut som hin håle själf.»
»Ber om förlåtelse, det är ingen sanning; ty mitt första ord var, att hon i mina ögon syntes obrottslig.»
»Hvem i all världen tror ni jag menar?»
»Fransiska, vet jag, som trollpackan sade vara ägarinna af brefvet!»
»Pest och död! — Hvilken som vågar svärta denna änglavarelses rykte får med mig att göra.»
»Nå, nå! Blif icke så häftig, herr stallmästare. För mig må hon gärna vara en ängel, och jag önskar af det goda slaget. Regementsprästen, — jag menar den som stupade i Tyskland, Gud fröjde hans själ — sade alltid, att fan själf varit en ängel, som begått subordinationsbrott; därför har han ett vackert ansikte när hornen undangömmas.»
Öfver denna förklaring kunde Adolf icke återhålla sitt löje och sade småleende; »På detta sätt komma vi långt ifrån vårt egentliga ämne. Hvad tänker ni göra angående nyckeln?»
»Ingenting, sedan jag kunnat ge er väckelse att icke blindt tro hvad ni hör och ser på hofvet.»
Emellertid hade lamporna i slottets gångar blifvit tända, hvarigenom de där öfverallt uppställda statyerna kastade besynnerliga skuggor på väggarnas hvita planer, eller de rutiga golfven. Som redan är nämdt, stod en hög stenbild midt för ingången till hvalfvet, hvari de samtalande befunno sig, och under det kvartermästaren numera stillatigande lagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
