Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke varit i olag. »Om så skulle inträffa,» svarade han efter en stund, »så delar jag ju blott mången annan bra karls öde. Ni nämnde, att italienaren försvunnit; skulle man icke kunna utleta, af hvad orsak det skett och hvart han tagit vägen?»
»Om det intresserar er, herr grefve, skall jag göra mitt bästa, ehuru denna hemlighet torde blifva en svår knut att upplösa. Man tror sig veta, att spanske ambassadörens hästar varit ute i skjuts, dock ej till någon af de närmaste gästgifvargårdarna.»
»Skönt! Där ha vi genast ett märke att styra efter. Bland edra talrika underhafvande måtte väl finnas någon som umgås med Pimentels stalldrängar? Ett enda ord kan säga mycket. Ja, bästa Steinberg, smid medan järnet är varmt, ty jag ville bra gärna undvika att vara främling i Israel, då jag får nåden att träffa hennes majestät, hvilket jag hoppas inom några timmar få göra.»
När Totten efter denna uppmaning blifvit ensam, framdrog han en liten brefpacke ur fickan, genomögnade dess beståndsdelar och sade halfhögt för sig själf: »Månne han verkligen fått väder af den bevågenhet hon börjar visa mig? Omöjligt är det icke, ty han har ögon som en falk och öron som en råtta. Det var en stor dumhet att jag någonsin inlät mig i närmare förtrolighet med den karlen. Afvisa honom kan jag icke för det närvarande, och hvem ansvarar för att jag ej omgifves af en hel spionkedja? Den nybakade understallmästaren, till exempel, smög sig ju nyss ut ur mitt eget hus, där han har ingenting att göra, och till hvad annat ändamål stannade han väl i tvärgatan än för att vara till hands? Jag måste se efter, om han öfvergifvit sin post. Jo, riktigt är han nu borta! Nå, det vill säga, att vi skola akta oss för honom.»
I detsamma anmäldes herr von Findling, som, utan att afvakta tillåtelse, trädde in. Detta oväntade besök och den djärfhet med hvilken det skedde uppväckte Tottens förtrytelse; men brefven måste räddas, och medan han under deras hopsamlande beredde sig till en rätt skarp fråga, började Adolf: »Ändtligen har jag då den lyckan att träffa er, herr grefve, efter flere fruktlösa försök. Min längtan att afbörda en skuld gjorde er bortovaro till en verklig plåga för mig, och jag trodde nästan, att hofstallmästaren aldrig ville gå sin väg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
