- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
231

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Myrten, utan tvifvel myrten, ers majestät. De greker hade smak och satte allting på sitt rätta ställe. Dansen var, primitivt, ett uttryck af glädje, en målning af vissa händelser, med sina öfvergångar från känsla till känsla. Myrten är kärlekens symbol, och den vissnar liksom kärleken, då däremot murgrönskransen påtagligt skulle erinra om en onaturlig varaktighet.»

»Nå, nå, mon cher! Jag disputerar icke. Således veta vi, att de nyttjade myrten; men många andra intressanta saker äro ännu outredda, till exempel, antingen direktörn för körerna i Athen var dans- eller sångmästare.»

»Ber underdånigst om nåd, han var bestämdt dansmästare, med skyldighet att känna tonkonsten.»

»Falskt, grundfalskt! Jag försäkrar ers majestät, att han var director musices,» ropade Mejbom i vredesmod. Hvar i all världen har en så förryckt styrelse, ett så smaklöst publikum funnits, att man kunnat tåla dansens välde öfver tonkonsten? Hvem som vill försöka skall finna, att dans blir ett nonsens i saknad af musik; men dagliga erfarenheten vittnar, hur ofta musiken tjusar utan att dans kommer i fråga. Dansen, äfven i dess allra ädlaste bemärkelse, är blott ett barn af den sinnenas berusning som musikens himmelska toner uppväcka. Den ena krälar, oaktadt hvarje bemödande, i stoftet; den andra stiger, genom sin egen underbara kraft, beständigt mot Olympen. Dansen är alltså en bisak.»

»Hufvudsak, vill ni säga!» afbröt Naudé.

»Bisak har jag sagt, och det menar jag.»

»För allt i världen,» inföll drottningen, »blifven ej ovänner, mina herrar! I ären båda ett par verkliga genier, och jag skulle dö af oro, om ni ej också vore fördragsamme. Följom de grekers exempel och striden med annat än tomma ord. Att väl beskrifva är redan mycket, men att verkställa ändå mer. I hafven så retat min nyfikenhet, att jag omöjligt kan få en blund i mina ögon förrän jag sett tillämpningen af hvad ni yttrat. Villfaren min anhållan och uppfören någon scen ur en grekisk tragedi! Mejbom skall föreställa den sjungande kören, Naudé den dansande; och behöfvas underordnade personer, ber jag er utvälja dem af mitt hof som därtill synas er skickliga.»

Från alla sidor framstörtade en hop yngre folk, för att erbjuda sin tjänst. Bourdelot ställde sig, rak som ett ljus, bakom Mejbom, von Steinberg trampade Naudé på hälarna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free