Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att han, nolens volens, måste nalkas sin rival och ej kom till rätt besinning, förrän han stod tätt emot dess hotande näsa. Professorn i danskonsten anade väl hvad som möjligtvis kunde blifva följden af allt detta, men beslöt hålla god min i elakt spel; och musikens förfäktare ansåg som sin skyldighet att ej rymma fältet då han så djärft utmanades. »Låtom oss välja något ur Euripides’ tragedier,» sade han, »till exempel Iphigenie i Aulis. Jag har öfversatt pjesen och kan honom nästan ord från ord. Att föreställa den sjungande kören må blifva min sak; ni återger dansen, både för att visa känslorna medan sången varar, och sinnesrörelsen efter dess slut, så får man se huru det går till att dansa utan musik.»
»Jag tror ni yrar! Att man kan dansa utan musik, har jag aldrig påstått, långt mindre att den grekiska kören gjorde det. Tvärtom har jag alltid sagt, att instrumenten ljödo oupphörligt, ej allenast då kören sjöng, men också då han dansade. Vi hafva emellertid hvarken flöjter eller lyror tillhands, därför torde vi ej kunna gifva den anbefalda representationen. »
»Se så! Ni vill redan retirera, märker jag. Nej, nu är det för sent. Mellan fjärde och femte akten i besagde teaterstycke förekommer en mellanscen, hvari kören ensam uppträder. Alla samtlige som erbjudit sitt biträde utgöra kören; vi på denna sidan sjunga, herrarne på den andra behaga gestikulera.»
De närvarande hoppades visserligen få höra någonting lustigt när gubben Mejbom i vredesmod grep sig an; men att han skulle sjunga så darrande, falskt och utan all ton som han gjorde, hade ingen förmodat. Med den ringaste sans kunde han ej ha undgått märka, huru man smålog till höger och vänster; nu åter hvarken hörde eller såg han. Naudé var på sin sida ej i någon lycklig belägenhet, ty han kände föga det stycke, hvars innehåll han genom åtbörder skulle beteckna, och hade genast varit förlorad, så vida ej de första raderna låtit honom gissa, att det borde blifva ömkligt allt igenom. Denna egenskap uttryckte också hela hans figur under arbetet, som frampressade en flod af svett. Armarnas fantastiska svängningar kastade de prydliga lockarna oupphörligt i vädret, och kroppen rullade på sina korta oviga ben, liksom gåsen, då han skall öfvervada en dyfull strand. Vid slutraderna voro krafterna nästan uttömda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
