- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
235

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Var det du, din fredsstörare som skrattade i mörkret,» ropade Adolf, »så torde det bli min skyldighet att med dig också uppgöra räkning efter Mejbomska metoden.»

Slutligen begaf han sig långsamt tillbaka till stora salen, där gycklandet och larmet ännu fortgingo. Ingen tycktes bekymra sig om drottningens närvaro; man skrattade, gjorde sina anmärkningar, härmade Mejboms grekiska sång och satte benen i de löjligaste positurer så ofta Naudé vände ryggen till.

Detta ovanliga larm hade lockat till stället hofvets alla sysslolösa tjänare, som, hoppackade i dörrarna, utgjorde ett slags kör till de förnämes tokerier. Midt ibland detta saturnaliska vimmel stod Adolf, lik en främling, skådande åt alla sidor. Att åter komma ut syntes omöjligt, emedan den enda dörr som ej var fullproppad af folk ledde till drottningens inre rum, en helgedom som ingen utan tillåtelse vågade beträda. Men äfven denna utgång fann han, vid närmare undersökning, bevakad. En mörk varelse skymtade där af och an, alltid intagande sådan ställning, att ljusskenet icke kunde falla på dess anletsdrag. »Hvem är denna blygsamma?» tänkte han, i det en inre aning spådde, att det kunde vara någon som han gärna såg. Omärkligt skred han således närmare längs väggen och steg hastigt fram då han trodde sig minst väntad. Försöket lyckades dock icke, ty den öfverraskade flydde genast, och allt hvad han kunde upptäcka var en viss likhet i dräkten med drottningens kammarpigor.

Utan att betänka hur mycket han vågade, följde Adolf efter. Tvenne rum passerades utan hinder, men vid det han öppnade dörren till ett tredje, rusade någon emot honom, ropande: »Hvad vill ni i drottningens sängkammare?» Lyckligtvis befanns denna så upplyst, att han kunde svara: »Är ni ensam, Fransiska?»

»Bort, bort! Ni är förlorad om någon öfverraskar er här!»

»Jag måtte väl få lof att göra en dårskap på hela dygnet, då de öfriga gjort minst en i minuten. Neka mig icke lyckan att fröjda mig åt en god, oskyldig varelses umgänge; jag har länge nog plågats af narrar, hycklare och så kallade konstnärer.»

»Gå tillbaka till sällskapskretsen; plågas eller trifs bäst ni kan; stanna blott icke längre här!»

»Vill ni då aldrig mer unna mig ett samtal?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free