- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
237

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln - Två Vasaättlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Dit ni gör er så mycken möda att störta min arma själ!» snyftade flickan.

»Eländiga toka! Dock, jag bör icke fordra öfvermänsklig styrka af ett vid heliga strider ovant hjärta. Dessutom är det ingen omöjlighet, att han ju också kan omvändas och att han sålunda verkligen är bestämd till din make af högre makter. Du vet, att jag förstår huru en hemlighet skall bevaras; därför behöfver du icke frukta någon obehaglig upptäckt. Men sansa dig, ty drottningen kommer. Genom dörröppningen ser jag redan, huru kammarherren fattat den stora armstaken och blott väntar på slutet af hennes samtal med Pimentel för att lysa henne hit.»

TOLFTE KAPITLET.


Två Vasaättlingar.



En lördagskväll i oktober glänste ljus från det bästa rummet i mäster Björns stilla boning. Arbetet hade, efter vanligheten, längesedan upphört; men som det var helgsmål, släckte gubben genast ut elden i smältugnen, gick en stund och pysslade med verktygens läggande hvar på sitt ställe, befallde pigan sopa golfvet, med undantag af den lilla omkrets kring borden där något silfver möjligtvis kunnat nedfalla, och satte sig därefter helt makligt att läsa ett kapitel i bibeln. När detta var fullgjordt, hörde till ordningen, att också en psalm skulle sjungas, och ljudet efter de sista orden bortdogo just då flere kraftiga slag på förstugudörren hördes. »Hvad står på?» ropade guldsmeden, i det han genom ett öppnadt fönster sträckte ut hufvudet så långt hans korta hals tillät. »God vän!» svarades från gatan.

»Aha, är det du, gamle krigsbuss! Vänta litet, jag skall genast öppna för dig.»

Kort därefter inträdde kvartermästaren Kraft, sedan han i förstugan skakat och upphängt sin genomblöta kappa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free