- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
245

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två Vasaättlingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blomman af sin ålder? Ingen! Carl Gustaf utgör visserligen nationens hopp, emedan han är den ende, på hvilken hon kan fästa sina blickar; men från den stund en bröstarfvinge finnes, blir hertigen blott undersåte, ifall han ej dessförinnan äger er hand.»

»Den där visan kan jag utantill, och hon gäller i mina öron ej mer än hvarje annan slagdänga. Tronen är min rättmätiga arfvedel, på hvilken kröningen gifvit laga fasta; därför vill jag se den i synen som lyfter mig därifrån förrän jag själf stiger ned, eller som därefter medan jag lefver intager platsen utan mitt samtycke. Endast vår Herre bestämmer, om de gifta monarkerna skola få manliga eller kvinnliga barn; men dottern på hvars hufvud kronan blifvit fäst är lika så väl kunglig som sonen och alldeles icke skyldig att vara ättens plantskola. Kärleken till fäderneslandet förbjuder mig att lämna Gustaf Adolfs spira i en utländings händer. Carl Gustaf blir aldrig min make, ty jag kan ej älska honom och vill för ingen del sätta mig under förmyndare. Vore det däremot tänkbart, att inom landet någon funnes som kände sig nöjd med att dela min kärlek, icke min tron, som förstod att behaga mig samt ägde sådan börd, att den närmare förbindelsens möjliga frukter ej ansåges för oädla af folket, skulle jag måhända kunna lyssna till allmänhetens rop.»

»Hvad ers majestät i sin vishet besluter får ingen klandra.»

»Bibehåll alltid dessa undergifna tänkesätt, så kan du vänta mycket af min nåd. Hertigen börjar spela högt spel. Att blanda korten förstår jag lika väl som han, men min kvinnliga arm är för svag att hålla om svärdfästet. Jag behöfver en man, på hvars styrka, mod och tillgifvenhet jag kan räkna. Chefen för lif- och hustrupperna är visserligen en själfskrifven monarks försvarare, men jag är icke belåten med den kalla skyldighetens borgen; jag vill, att min riddare skall hysa varmare känslor för Kristina.»

»Vid min herskarinnas fötter väntar jag den befallning, som skall visa, att mitt hjärta lågar af den obrottsligaste tillgifvenhet!» ropade Tott och kastade sig på knä framför drottningen, som kysste honom på pannan och gjorde tecken att han skulle stiga upp.

»Så hör då, hvad ingen dödlig ännu erfarit af min mun, långt mindre kunnat läsa i mitt hjärta. Alla mina hittills varande förhållanden måste omstörtas. Icke nog med att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free