Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motarbetat Carl Gustafs förklarande för tronföljare, och hertigens ovänner spådde, att drottningen vid ständernas nästa sammanträde skulle göra ändring däri till Tottens förmån och nu på förhand ville vänja nationen att i honom se en prins af blodet.
Denna mening fick ett visst stöd genom Oxenstiernas återuppträdande vid hofvet; men den högre adeln ville ej sätta den minsta tro till möjligheten af en sådan djärfhet och försäkrade, att Totten vore hertigen obrottsligt tillgifven, samt aldrig kunde våga antaga en mot landets väl så rakt stridande nåd. Hertigens sparsamhet utgjorde massans framtida hopp, och blotta föreställningen om furstens åsidosättande väckte bekymmer. Kring gator och gränder yttrades högljudt, att man borde förmå drottningen till det länge lofvade äktenskapets fullbordande. Messeniernas nästan förgätna öde beklagades lifligare än då deras hofvuden föllo, och öfverståthållaren befann sig i ett svårt bryderi hvarje morgon, när han hos drottningen skulle redogöra för tillståndet i staden.
Vid hofvet rådde emellertid det orubbligaste lugn. Endast i rådskammaren talades om rikets angelägenheter, eljes öfverallt om nöjen och likgiltiga saker. Den enda förändring de skarpsynte kunde märka sträckte sig blott till en underordnad person, eller Fransiska. Hittills hade drottningen visat mycken obenägenhet mot sitt eget kön och aldrig utmärkt någon af sin kvinnliga betjäning genom skänker eller meddeladt förtroende; men den nämnda hoftärnan tycktes komma att härifrån utgöra ett undantag. Månget mindre smycke, som Kristina antingen själf burit eller bevarat bland sina dyrbarheter, glänste om sön- och högtidsdagarna på Fransiskas bröst; och då hennes medtjänarinnor alltid fingo tecken att aflägsna sig så snart de biträdt drottningen vid dess afklädning, såg man Fransiska stanna kvar hos henne långt efter midnatten. I öfrigt lefde hon helt och hållet för sig själf, utan att ens tala med någon af sina kamrater oftare än tjänsten det fordrade. Vissa giftiga tungor berättade under tysthetslöfte, att hon var en förklädd yngling, och försök att upptäcka sanningen häraf skulle måhända blifvit gjorda, om icke nyckeln till hennes rum ständigt varit uttagen, så att ingen visste när hon kunde träffas hemma.
Men hvad samtiden icke förmådde genomskåda har eftervärlden erfarit, och ingen natt gick förbi under hvilken hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
