- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
252

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Under bekymrets bittra stunder framträngde en aning från det förflutna. Min födsel är en gåta som väl någon gång upplöses, men det ljufva namnet moder har aldrig blifvit uttaladt af dessa läppar.»

»Jag förstår hvad du menar. Tro mig, innan du dör får du säga det i egentlig bemärkelse.»

»Hvilket himmelskt löfte!»

»Allt beror på lydnad. Är min syn icke förvillad genom fiendtliga makter, så voro dina föräldrar af ädelt ursprung; men ingen annan än drottningen kan återskänka de rättigheter du bort äga. Härtill fordras äfven obestridliga bevis; dem skall det väl en gång lyckas mig att framdraga, om du ej genom galenskaper gör deras användande onyttigt. Kasta en lugn blick tillbaka på din vandel, från den stund du började handla efter egna åsikter. Var det icke någonting oförklarligt inom dig som dref aningen mot framtiden, som förmådde dig att söka uppenbarelser genom min tillhjälp, som ingaf dig mod att skiljas från dina enda vänner och utan allt stöd ila okända öden till mötes? Under hvad förhållande som helst finna vi händelser hvilka arbeta för eller emot vår lycka. Häruti består människans pröfning; ty Allmakten kan icke gifva framgång åt någon ovärdig. Förblandar du den djupa mening som ligger i Adolfs kärlek med de lumpna tilldragelser som skapa hjonelag i hvardagslifvet, äro ni båda förlorade. Anser du er åter för tvenne af ödet gynnade varelser, hvilka gemensamt böra gå till målet, och ej afundas att mannen har några stegs försprång framför kvinnan, skola tålamodet, troheten och hoppet visst icke sakna belöning.»

»Men hvarifrån härleder sig då den förskräckelse jag alltid erfar så ofta Adolf i sina beskrifningar om framtiden nämner religionen?»

»Från samma källa som räddhågan för ljungelden. Allt det stora i naturen väcker beundran, och denna utbildas ända till förvåning, ju närmare man blir bekant med de verkande orsakerna. Om dessa åter gifver, icke förståndet, blott tron upplysning. Öfverlämna dig åt henne, så får du se, huru det ljusnar omkring dig, och hvad din förmörkade tanke fåfängt ville utreda, skall ditt hjärta besvara.»

»Är det säkert, att jag på dessa villkor hädanefter får njuta hans sällskap mer obehindradt än hittills?»

»Du har hört hvad tron förmår.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free