- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
258

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Intet värre? Ha, ha, ha! Din stackars fjolla, du tror således, att jag är fanatiskt tillgifven den lära mitt rike bekänner? Men hvad har katolicismen att göra med vårt egentliga ämne, eller besöket som du mottog i min sängkammare; och hur i all världen har du i ett lutherskt presthus kunnat få begrepp om romerska kyrkans dogmer?»

»Det senare har gemenskap med mina spädare år, ty ers majestät torde påminna sig, att jag är ett slags hittebarn; och hvad det förra angår, behöfver jag blott säga, att här finnes en af mina kvinnliga trosförvandter i staden, som ej oftare besöker mig än när vi äro säkra att icke blifva öfverraskade.»

»Ligg icke längre på golfvet och slit upp din kjortel! Hvad du anförtrott mig torde i framtiden ej blifva utan nytta. Lita för öfrigt på min tystlåtenhet! Par Dieu, en besatt historia! Nu begriper jag mycket som hittills trotsat min gissningsförmåga. Skynda att efterkomma hvad jag befallt om inpackningen. Du följer mig på resan.»

Enligt hofetiketten borde Adolf i följd af sin befordran presenteras för drottningen, liksom han varit en alldeles obekant person. Natten näst före den dag då han sålunda på förnämt sätt skulle leka främmande gick till ända utan att han kunnat få en blund i sina ögon, ty grefve Totts yttrande om omöjligheten af en närmare förbindelse med Fransiska ljöd ständigt i hans öron. Firmamentet var öfverhöljdt med tusen stjärnor, och han kunde icke motstå lusten att komma ut i det fria och inandas den friska morgonluften. Klockan slog just nu fyra. Från ett och annat vindsfönster glimmade det svaga lampsken, vid hvilket någon fattig änka började trampa sin spinnrock, någon vakhustru sträckte halsen för att se, om sjuklingen börjat slumra, eller någon stackars renskrifvare gned fingrarna mjuka, för att icke komma en domares löfte om snar rättvisa och sitt eget hopp om frukost på skam.

I de nedre våningarnas regioner tycktes man likväl icke älska så tidig upplysning, ty han såg från dem ej något ljus förrän han hunnit ända bort till Svartmangatan. Denna i sig själf föga märkvärdiga anblick väckte hos vår hjälte gamla minnen. Ljuset kom nämligen från det förut omtalade värdshuset, som Adolf en gång besökt tillsammans med Arnold Messenius. Intet buller eller skrål hördes, men gatudörren stod öppen, hvilket lät honom förmoda, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free