- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
262

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvarför icke? Det tillhör mänskliga svagheten att låta sitt omdöme förledas, ungdomsblodet löper så lätt genom ådrorna, att hvarje berättelse uppfattas med värme, och erfarenheten blir onyttig, om hon ej medels jämförelse uppöfvas i konsten att skilja sanning från förtal, öfverdrift från verklighet.»

»Har ni på denna väg kommit till beslutet att öfvergifva Carl Gustaf, hylla Kristina och förfölja dem som under er mindre lyckliga tid icke tvekade att tillbjuda er sin vänskap?»

»Af hertigen lärde jag hysa undersåtlig vördnad för öfverheten, men den medfödda skyldigheten går ej alltid i bredd med hjärtats frivilliga känslor. Liksom mången annan, trodde jag det allmänna pratet om drottningens fel, dem afunden eller illviljan icke kunna nog förstora, och föll i missnöjets snaror. Lyckan, långt mer än min egen urskillning, visade mig sanna förhållandet. Hos den älskade fursten fanns intet tillfälle att utbilda de få egenskaper naturen gifvit mig. Är det en villa att ställa fäderneslandet i första rummet, tillstår jag mig vara felaktig; men i motsatt händelse måste det alltid blifva rätt handladt att tjäna regenten. Ägde än drottningen ej någon af de utomordentliga egenskaper som pryda henne, borde hon likväl kunna taga hvarje krigares tillgifvenhet i anspråk. Att det lömska missnöjet sprutar etter från sina mörka gömställen, är visserligen sant; men huru mycket dess yttringar öfverensstämma med folkets åsikter, visar sig bäst på riksdagarna, där ständerna råkat i förtviflan hvarje gång hon talat om kronans nedläggande. Allt hvad man skäligt kan klandra är drottningens dröjsmål att räcka handen åt sin efterträdare. Medfödd herskarrätt torde likväl vara svår för hvem som helst att dela. Låtom oss vara nog rättvisa att ej begära ett förhastadt beslut. Antingen det önskade giftermålet fullbordas eller ej, blir hertigen dock alltid tronarfvinge, om han ej nödgas afstå denna rättighet åt egna barn. Med ett ord, hvad Kristina sår skall Carl Gustaf uppskära.»

»Ty värr!» ropade den hittills stumma personen och skyndade ut, hvarvid Adolf tog några steg tillbaka och bleknade, ty så väl rösten som åtbörderna tyckte han tillhöra öfverste von Würtz, hvilken, efter hvad man på hofvet kände, icke lämnat Öland.

Så snart borgmästaren trodde sin föregifne släkting utom fara, steg han närmare, fattade Adolfs hand och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free