Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänster vid bryggan nedom slottet så regelmässigt det på fri hand kunde gå, ty då fanns ej ännu någon jättelik tambourmajor som med sin silfverprydda staf utpekade huru svängningsradien regelbundet borde framskrida, hvarefter vägen togs åt Norrmalm förbi mäster Björns hus.
»Hvad månde väl detta betyda? Så lät det ofta i Tyskland under ofredsåren,» sade guldsmeden betänkligt och bortlade sitt arbete för att från öppnad förstugudörr begära grannarnes upplysning om saken. I detsamma fick han se kvartermästaren Jonas Kraft komma antågande med förlängda steg. Veteranens hufvud betäcktes af en stor hatt, från hvars breda skyggen tvenne fjädrar nedhängde utåt högra skuldran, speglande sig i det blanka harnesket. Bakom vänstra armbågen syntes det med mångfaldiga byglar bevarade fästet till en spansk värja, hans käraste trofé, och på ryggen varseblef man den stinna, ludna fårskinnsränseln, icke fastsnörd vid kroppen, à la française, utan helt simpelt buren som Pelle Jonsson Kryckas småländska matpåse i Målaren och Modellerna. Högra handen höll han knuten kring halfpikens blåmålade skaft. Efter ömsesidiga nickningar begåfvo de båda vännerna sig till öfre våningen, där värden började:
»Ämnar du gå i vinterkvarter, eller skall fienden ännu en gång erfara, huru djupt din hvassa klinga biter?»
»Hon får nog hvila i sin balja,» svarade kvartermästaren; »det är bara ett tomt buller.»
»Hm, hm! Kunde väl tro, att det ej skulle blifva allvar utaf, ty du har icke stridsminen på dig. Något måste dock vara i olag; du skjuter upp mustascherna, så att de stå i bredd med näsan.»
»Jag är också icke utan bekymmer. Med hvarje dag kommer jag ett steg närmare den stund, då jag får träda i gevär inför min salige fältherre, och ännu hvilar den anförtrodda skatten i min rensel. Om jag på detta tåget dör en vanlig käringdöd, kan skrinet lätt komma i orätta händer, emedan ingen mer än du känner saken. Gif mig nu ett godt råd: skall jag nedsätta den kära bördan i ditt förvar, eller, såsom hittills, föra henne på ryggen?»
»Hm, hm, hm, hm! Benig sak att afgöra. Jag gick i natt länge och betraktade stjärnorna; det lagar sig till oväder inom landet. Karlvagnen stod höljd i tjocka moln, Kronan omgafs af ett högst besynnerligt sken, liksom det varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
