- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
274

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmärka människoröster i grannskapet och lyssnade; men det dröjde länge innan de samtalande kommo så nära, att deras hviskningar af honom kunde uppfattas. Med afbrott, som hindrade all riktig slutföljd, hördes någon säga: »Må ske! Äfven härtill vill jag lämna min hjälp, endast ni står vid ert löfte.» »Du skall få tillåtelsen af hennes egen mun,» svarade en annan stämma ... »Grymt och otacksamt att narra henne.» — »Kan tänka! ... Endast på detta sätt blir han din» ... »I Sverige?» ... »Aldrig! De förnäme äro rädda om sina privilegier och religionsskillnaden» ... »Arma Kristina!» ... »Hon är i vårt våld, säger jag, och tro mig, både hon och du skola blifva lyckliga» ... »Just i sin egenskap af regent blir hon förlorad ...»

Utan vidare besinning följde Adolf i bredd med de talande. Högra handen låg på värjfästet, hjärtat slog häftigt. Uttrycket »drottningen förlorad» manade honom att upptäcka från hvem denna hotelse kom, och så fort häcken kunde tillåta var språnget öfver diket taget. Härunder hörde han vidare sägas: »Hvilken barnslig räddhåga! Ligga icke dessa omständigheter helt och hållet i mitt svar på dina första frågor, eller fördöljde jag då, att du skulle inblandas i sådana händelser som kunna skaka tronen. Jämför hennes dröm med hvad som nu beredes. Säg sedan, om jag bedragit?» I detsamma gaf en skymt dager tillkänna, att häcken antingen upphört eller var afbruten, och som en hjort hoppade Adolf till sitt mål. Hans utsträckta hand fattade en människoarm, men fötterna hade ej stadigare fäste på den slippriga marken än att han med sitt rof föll omkull, utropande: »Bekänn hvem du är!» Fångens svaga motstånd förvånade honom, hvarjämte klädseln tycktes tillkännagifva, att han råkat i fejd med en kvinna. Dessa omständigheter fördröjde svärdets blottande, och vid frågans förnyande kände hän ett hvasst järn intränga i vänstra sidan: medvetandet flydde.

Det var nästan midnatt då Pimentel återkom från drottningen till sin boning i staden. Hans förtrognaste tjänare, en ung valencian, mötte honom på nedersta trappsteget med betydelsefull min, hvilken, rätt förstådd af ministern, blef ett skäl till den honom följaktige sekreterarens affärdande, oaktadt denne nyss förut fått befallning att efter diktamen skrifva ett angeläget bref.

Tankfull trädde Pimentel därefter in i sitt rum, där han öfverraskades af ett fasaväckande möte. Vid hans toilettbord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free