- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
276

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Stillatigande förde Pimentel henne åter till tvättfatet, och när handen blifvit aftvagen, sade hon: »Se så, gudskelof, nu är jag lugn!»

»Men icke jag. Berätta, om du ej vill att jag skall förgås af oro.»

»Nåväl, ni skall få höra en underbar händelse. Jag hade stämt möte med Fransiska på södra vägen till slottet, då jag visste alla vara sysselsatta att åskåda studenttåget. Detta anlände likväl före den uppgifna tiden, och jag öfverraskades af ett olyckligt begär att blanda mig med de kringstående. En från afgrunden uppstigen villa lät mig tro, att Kristina kunde tjusas genom ungdomens hyllning, och jag beslöt kasta misstroendets brand på hennes glädje. Mitt afbrytande utrop måste ni, som stod helt nära drottningen, nödvändigt hafva hört. Att jag därigenom väckte uppseende blef en naturlig följd, men gynnad af mörkret, ansåg jag mig snart utom all fara. Kort därefter infann sig Fransiska på mötesplatsen. Den djupaste tystnad rådde rundt omkring; ingenting tycktes störa vårt viktiga samtal. Hastigt framrusar en varelse, fattar mig med jättestyrka i armen, drar mig till jorden och befaller mig säga hvem jag är. De farliga yttranden vi nyss haft om drottningens person flögo som åskflammor för mitt minne; rösten var mig icke obekant; hotelsen upprepades, förskräckelsen öfverväldigade mig. Den ännu fria handen grep om dolkfästet, och järnet inträngde i den förvägnes sida. Fransiskas ångestrop: Barmhertige himmel, min Adolf! därefter ett doft rosslande är allt hvad jag nu kan komma ihåg. Steg hördes; hon hade försvunnit; jag måste äfven fly.»

»Det är således von Findling du mördat?»

»Hvad vet jag? Måhända lefver han ännu och har känt igen Fransiskas stämma.»

»Om så olyckligt skulle vara, må hon bli offret. Du är van att spela page; mina hästar skola ännu i denna natt stå till din tjänst. När ni bägge äro borta, hittar jag väl på något som snart skall kasta händelsen i glömskans haf.»

»Inbilla er icke, att jag flyr från halfgjordt arbete, ej heller att ni med edra förklädda munkar skall behålla hela äran af religionens triumf. Det var på helt andra villkor jag iklädde mig martyrskyldigheten, och den makt som beskyddar mina dagar kan omöjligt tillåta att jag för tidigt faller.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free