- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
279

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»men det gjorde ett starkt intryck på oss alla, när vi hörde er olycka berättas.»

»Hvad som händt vet jag ännu ej riktigt själf, och af doktorns förfarande skulle jag tro, att det sår jag fått i sidan vore helt obetydligt, om jag ej kände en sådan mattighet och vissa hemska minnen ej sväfvade för min själ.»

»Minnen, säger ni! För Guds skull, hvad minns ni?»

»Darra icke så häftigt, goda Fransiska! Sådana yttringar af ditt deltagande i mitt öde kunna skada mig. — Vore vi allena, skulle jag måhända...»

»Godt!» inföll kvartermästaren; »den öfverflödiga personen lämnar er genast, men stannar utanför dörren på post.»

När de sålunda voro mellan fyra ögon, återtog Adolf. »Nu mer än tillförne har jag blifvit öfvertygad, att du är min skyddsängel.»

»Jag arma varelse beskyddar ingen.»

»Och likväl stod din bild vid min sida i farans stund.»

»Rättfärdige himmel!»

»Småningom ordna sig begreppen. Jag kommer med visshet ihåg en strid för drottningens ära. Motståndaren slog omkull mig, en dolk stöttes i min sida, själen hade redan lyft vingen till flykt mot ett bättre land, då ett ljud som liknade din hulda stämma kallade henne tillbaka.»

»Det var en villa, tro mig, det var en villa!»

»Därom behöfver du ej försäkra mig så mycket, ty det är ganska naturligt att du ej kunde vara på stridsplatsen; men denna villa förekommer mig så ljuf, så ljuf.»

»Älskade Adolf, blif snart bra igen!»

»Allt beror på, om jag ofta får se och tala med dig.»

»Här torde vi kunna umgås friare än i Stockholm. Drottningen har åtminstone sagt, att jag hvar dag skall besöka dig och på hennes vägnar efterfråga ditt tillstånd. Men nu måste jag lämna dig; hon väntar min återkomst med otålighet.»

»Doktorn gick ju i ditt ställe?»

»Han kommer ej längre än till yttre förmaket; dessutom behöfver du hvila. Det är farligt att tala så mycket efter en stark blodförlust.»

Vid dessa ord lösryckte hon sin hand och begaf sig bort med vacklande steg utan att kasta någon afskedsblick tillbaka. Ännu då kvartermästaren inträdde satt Adolf i halft upprest ställning med ögonen riktade på dörren. »Var detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free