- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
281

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtidigt sakna honom. Ni är också min förman. Ser jag
någon fara hota er, blir sådant rapporteradt. Den damen
som nyss gick ifrån oss må vara hvem hon vill: rätt stod
det ej till med hennes samvete. Redan vid uppträdet med
den förklädda häxan i Stockholm föddes en och annan
misstanke hos mig om hennes ärlighet; nu vill jag våga mitt
hufvud på, att hon både spelat och spelar falskt.»

»Den som i en half människoålder oupphörligt stått
emot fienden kan ej undgå att blifva misstrogen. Vill man
härtill lägga, att gamla ungkarlar vanligtvis äro
fruntimmershatare, så torde ni själf finna orsaken hvarför ni nu dömer
orätt. Kärleken har dessutom mångfaldiga sätt hvarpå han
yttrar sig; den lycklige älskaren är ett jollrande barn, den
olycklige stundom en vild tiger.»

»Nekas icke, men jungfru Fransiskas åtbörder voro
hvarken barnsliga eller vilda; hon hade elaka tankar.»

»Nå, hvad tror ni hon tänkte?»

»Jo, för sig själf sade hon så här: Gud ske lof att han
ingenting märkte, och att jag kunde bedraga honom!»

»Nu börjar ni blifva tråkig med er förmenta
människokännedom. Låtom oss tala om andra saker. Sätt er här
och berätta mig någon af edra forna händelser, till exempel
huru ni varnade den svenske fältherren, så får jag emellertid
öfverlämna mig åt hvilan.»

»Gud bevare herr kaptenen! Skall ske efter befallning.
För något mer än ett halft tjog år sedan lågo vi i
Hildesheim. Där var en härlig katolsk domkyrka med förgyldt
tak och ett stort biskopligt slott. På det senare tog
generalen Johan Banér — Gud fröjde hans själ — sitt högkvarter,
höll gästabud, drack rhenskt vin och roade sig med
fruntimmerssällskap. En afton kom jag på vakt i det där slottet.
Från fältherrens rum strömmade folk ut och in; alla hade
fri gång, ty han var icke misstänksam. Slutligen såg jag
en dam med svarta ögon och hår, alldeles som jungfru
Frans ... ber om ursäkt! jag glömde att hon ej fick
nämnas ... med ögon och hår, sa’ jag, och var åtföljd af en,
till utseendet lik en stallmästare. Knappt fick jag dem i
sikte förrän min gamla spejareblick upptäckte en fara. Hon
var svartsjukan i människogestalt; han kunde ej vara annat
än en förklädd munk. Pass opp! tänkte jag, det paret vill
åt generalen. Genom en page fick jag veta, att hon var en
af de många furstinnor, grefvinnor, eller hvad de kallas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free