- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
283

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det var stor skada på den mannen! Hans lifliga lynne och oemotståndliga begär efter sinnliga njutningar hindrade honom lika mycket att själf iakttaga måttlighet som att lyssna till andras kloka varningar.»

»I det fallet torde han hafva sina likar.»

»Hvem skulle icke gärna äga hans fel, om de vore ovillkorligt förbundna med hans egenskaper som fältherre!»

»Ursäkta min fritalighet, herr kapten, men efter vi kommit på detta ämne, kan jag icke dölja hvad jag tänker. Ni har stora naturanlag, dem den närvarande tiden icke ger tillfälle att göra sig gällande. Andra omständigheter kunna inträffa, som fordrar att ni uppträder bland fosterlandets försvarare och öppna för er vägen till ära. Därtill fordras dock både kropps- och själsstyrka. Med Banér var det ett eget förhållande; ty kärleken och vällefnaden utgjorde hos honom blott ett slags ersättning för den från krigets mödor oskiljaktiga försakelsen af all bekvämlighet. Han började med den senare och slutade med de förra. Ni tyckes vilja handla i motsatt förhållande och kan således få dubbelt skäl till ånger, om ni icke vill lyssna till mina ord.»

»Er mening är god; men jag begär icke mina underlydandes råd huru jag skall lefva.»

»Gud bevare herr kaptenen!» svarade kvartermästaren, steg upp och rätade sig.»

Så tidigt hofetiketten tillät hade Pimentel infunnit sig hos drottningen. Ett märkligt uttryck af svårmod hvilade öfver hela hennes väsen; ögonens försvunna glans, i förening med de bleka kinderna, vittnade tydligt, att hon ej njutit någon vederkvickande sömn efter gårdagens händelser. En lång stund förflöt innan Kristina tycktes märka spaniorens närvaro och sade:

»Det är odrägligt att vara hatad af folket!»

»Hvem har vågat framföra en sådan osanning till ers majestäts öron?»

»Min Gud, det är då ni, don Antonio? Jag trodde det var Oxenstierna.»

»Ni är opasslig, nådigaste drottning; jag vill lämna er.»

»Nej, blif kvar! Min bekännelse ställdes väl till orätt man; men i alla fall till en vän som icke missbrukar förtroendet.»

»Därom kan ers majestät vara fullkomligt säker.»

»Det förhatliga giftermålet spökar ännu i hopens hjärnor.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free