Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pandurer, kroater och allt möjligt pack. Jag försvarade mig mot väl tio åt gången, då en kvinna bakifrån anföll mig. Hon hade också en dylik dolk som jag knep då jag körde packet på flykten; men när vi sedermera passerade en liten skog, öfverraskades vi för andra resan af samma parti. Dolken förlorades åter och mycket som gällde mer än den. Om jag icke då kommit i sådant trångmål, skulle jag nu haft nåden visa maken, fastän min var skadad i eggen, det vill säga, att tvenne stycken strax nedom parerstången voro utbrutna.»
»Så är händelsen äfven med denna.»
»Dessutom var min en gammal best, såsom jag själf med åren blifvit, hvartill jag kunde sluta af ett utnött vapen,
hvaraf ingenting syntes mer än kejserliga örnen och
bokstafven F., förmodligen betydande Ferdinand.»
»Äfven detta tecken återfinner ni här. Se själf!»
»För sju tunnor tusan! Jag ber om nåd, att jag vågar svärja midt framför ers majestäts näsa,» ropade kvartermästaren och bleknade.
»Hvilken slutsats drar ni af allt detta?»
»Ingen! Gud bevare ers majestät!»
»Är mannen pålitlig?» frågade drottningen, vänd mot sjuksängen.
»Den pålitligaste ers majestät äger i hela sin armé!» svarade Adolf.
»Så säg då, hvad ni vet; jag befaller det vid min onåd!»
»Djäfvulens konster, som endast tiden kan upptäcka. Månne hon kunde?... Nej; — jag säger ingenting mer om den saken tills vidare, äfven om man lägger mig på sträckbänken.»
»Jag kan väl låta tvinga er.»
»Den som haft numro ett vid Lifkompaniet af Gula brigaden och erhållit tolf blessyrer den dag eder högstsalige herr fader stupade låter icke tvinga sig, då det ej är fråga om tjänsten.»
»Du har rätt att begära aktning,» sade Kristina och borttorkade en tår; »min faders kämpar skola icke klaga öfver hans dotters stränghet. Hvarför har du aldrig begärt något särskildt bevis af min nåd?»
»Gud bevare ers majestät! Sådant hör icke till tjänsten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
