- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
293

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högeligen förundrade sig. »Månne jag kunnat falla i onåd?» sade han. »Nej, då skulle också mina fönster längesedan varit utslagna eller åtminstone något missbilligande rop höras. Rätt hänger det likväl icke tillhopa; jag måste glänta på dörren.»

Helt försiktigt vred han nu om nyckeln, drog armen tillbaka och stack slutligen fram näsan genom den sålunda uppkomna öppningen. Långt borta hördes det vilda skriket af en hop som gick grassatim; dock gaf ljudets aflägsnande ingen anledning, att vägen kunde tagas förbi hans boning, och hela gatan skulle varit tom, om icke en figur där sakta framskridit. Aha, tänkte han, du kommer nog hit! Men vandringsmannen stannade blott ett ögonblick, såg in genom fönstret och gjorde sig färdig att gå vidare. Då vaknade Rothschnabels vinningsbegär. »Ber om ursäkt,» sade han, »skulle min gunstig herre söka någon, är jag färdig att tjäna med upplysningar, ty jag känner hvarenda människa som bor här på grannhållet?»

»Jag söker just ingen,» svarade en stark stämma, »men hade lust att dricka en bägare godt öl, om den kunde fås till någorlunda kristligt pris.»

»Var då så god och stig in under mitt ringa tak. Att herrar studerande, som dagligt hedra mig med sin närvaro, förbehållit sig stora stugan, gör ingenting, ty jag har, gudskelof, rum tillräckligt åt opåräknade gäster, och hvad dryckesvarorna beträffar, står mitt hus ej tillbaka för någons i hela staden.»

»Än priset då?»

»Så kristligt som möjligt. Stig bara på! Vi skola visserligen komma öfverens om den saken.»

Vandringsmannen antog förslaget. Josias, som därvid fann att han skulle få traktera en militär, fattade ljuset med ena handen och nattmössan med den andra, böjande hufvudet åt ett litet sidorum, där gästen inträdde medan ölet hämtades. Efter några minuters förlopp var den förekommande värden tillbaka, satte två kannor på bordet och sade: »Nu skall ni själf få afgöra, om jag skrutit i fåvitsko. I denna är äkta dantziger doppel weitzenbier och i denna braunschweiger mumme prima sort så sant jag heter Josias Rothschnabel.»

»För sju tunnor tusan, är det du din gamla marod? Jag tyckte väl att rösten ej var mig obekant.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free