Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och under det den högburne drack, skallade Vivat Gustavus Adolphus! »Men,» invände kvartermästaren, i det han efter väl förrättadt arbete torkade sig om munnen, »huru viljen I, mine herrar, att den store konungen skall kunna lefva, sedan han varit död i två och tjugu år?»
»Det är lika mycket. På vårt språk betyder vivat helt annat än hvad de romare därmed förstodo. Om ej ett hår finnes kvar af den oförliknelige hjälten, så skall han ändå lefva.»
»Gärna för mig. Kunde hans dyrbara lif återköpas med mina öfriga dagar, skulle de strax vara till tjänst.»
»För anbudets uppriktighet går jag i borgen såsom för proprie skuld,» sade värden, »ty jag vet huru ofta kvartermästare Kraft klädt både skott och blodig skjorta utan att blinka med ögonen.»
»Hvad vet du — ni, skulle jag säga — om dylika saker? En marke...»
»Det var ingen markgrefve, utan en kurfurste som regerade i Sachsen när vi stormade förskansningarna vid Wittstock,» inföll Josias hastigt. »Ni kommer väl själf ihåg, huru blygsamt ni afslog fänriksfullmakten, hvilken den store fältherren Banér tillböd er som belöning för sex eröfrade fanor.»
»Per Carnifex et diabolus!» skrek Anders Vestgöte. »Ni är en man som förtjänar en plats i vårt gille. Till bords, confratres!»
Vid detta utrop skyndade värden åter på dörren, hvarefter man framsatte bänkar eller stolar rundt omkring bordet, på hvilket Anders klef upp, för att fästa en med snöre försedd tom butelj i taket. »Se så!» sade han slutligen, »nu äro vi sub rosa. Intag högsätet, herr kvartermästare, och berätta oss något om edra äfventyr!»
Jonas Kraft var ingalunda skrytsam, eller i allmänhet mångordig, men han delade den nästan alla gamla soldater vidlådande svagheten att gärna berätta sina krigshändelser, synnerligen då minnet stärktes af en bägare godt vin. Under spänd uppmärksamhet åhörde studenterna beskrifningen på slagen vid Breitenfeld, Lützen, Jankowitz, Wittstock, Nördlingen med flere, och med undantag af det sista dracks Victoria för hvart och ett.
Ändtligen tycktes berättaren tröttna, och Anders Vestgöte började: »Ni, min käre kvartermästare, som dagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
