Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika godt, hon må vara hvem hon vill, så skall jag förlåta henne, blott vi snart få krig. På det sätt som sakerna nu för tiden behandlas sjunker Sverige till intet.»
»Blir det krig, kastar jag boken på spiseln,» inföll Anders.
»Jag också! Jag också!» ropades nästan mangrant.
»Måtte salig kungen,» sade kvartermästaren högtidligt, i det han stod upp, »nedblicka på sina landsmän och se, huru hjältesinnet aldrig kan förkolna! Väl är deras hopp nu som förr, ringa, men deras armar fulla af senor och svärden smidda af fosterländskt stål. Lefve det gamla ärorika Svea! Hurra!»
Härvid glömde studenterna latinet. Intet enda vivat hördes; men det svenska hurrat upprepades desto kraftigare.
Vid hofvet hade engelske ambassadören Bulstrode Whitelockes ankomst gjort stort uppseende. Dylika händelser medförde ej allenast nya fester och ceremonier, utan gåfvo äfven mången anledning till gissningar. På britiska tronen satt väl då mera ingen konung; men Cromvell, ehuru endast prydd med titel af protektor, utöfvade en monarks alla rättigheter och började åter sammanbinda den grundval för politisk styrka, som Elisabeth lagt och hennes efterträdare splittrat. En sådan man var icke att förakta. I Whitelockes ambassad upptäckte Kristina genast frön till ett förmånligt förbund mellan Sverige, England och Spanien, hvilket skulle bära goda frukter både åt fäderneslandet och henne själf. Med hufvudet fullt af framtida planer satt hon en morgon helt bittida, då grefvinnan Ebba inträdde. »Du kommer just lägligt, älskade vän,» sade hon, »ty ingen annan än du kan dela mina ljufva förhoppningar.»
»Det var längesedan jag såg ers majestät så glad,» svarade grefvinnan. »Måtte nu äfven glädjen bortlägga sitt vanliga lynne, flyktigheten!»
»Önska ingenting orimligt, min Ebba. Människan är ett vanskligt djur och vore mindre än intet, om hon ej ägde viljan. På dennas kraft beror utgången af hvarje företag, ty lyckan är slafvinna åt den djärfve, tyrann öfver den tveksamme. Glädjen, hennes halfsyster, har ännu ej någon förmått fängsla; men hon är ett barn och lockas lika lätt tillbaka genom leksaker som hon flyr undan för tänkarens allvarliga uppsyn. Har du sett engelske ambassadören?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
