Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstår jag det aldrig. Hvarje fel ådrager sig klander, så framt uppmärksamheten ej afledes genom någonting ovanligt bländande. Mina synder må efterträdaren godtgöra bäst han gitter; samtiden, kanske också eftervärlden, skall beundra min oerhörda försakelse.»
»Det är icke möjligt, att den ädelmodiga Kristina kan tänka hvad hennes majestät drottningen yttrar. Låt vara att Carl Gustaf saknar förmåga att fängsla hennes hjärta, har han ändock gjort allt för att vinna det. På slagfälten sparade han icke sitt lif; under freden blef han en trogen, lydig tjänare, som aldrig äflades om hofgunst och vördnadsfullt väntade sitt öde af monarkinnans vilja. Kan beslutet om kronans försakande icke rubbas, så besvär jag ers majestät att åtminstone lägga ett försoningsoffer på fäderneslandets altare. Visa genom eget exempel, huru nödvändig hushållning är, upprätthåll ännu några år det hela genom ert mäktiga snille, men bedrag er icke genom den falska uträkningen att kunna kasta skugga på efterträdaren och själf flyga till himlen på ett skimrande dunstmoln!»
»Allt det där och ändå mycket mer har jag sagt mig själf utan att kunna ändra beslut. Hvad rår jag väl för att ödet kastade mig på en tron? Hvar helst jag fått min plats i världen skulle jag gjort uppseende, ty blotta misstanken om ett hinder sätter blodet i jäsning. Förmådde filosofien bevisa, att naturen styrdes af en oblidkelig genius, då ville jag gärna underkasta mig omständigheternas fordringar; men nu bevisar däremot erfarenheten, att hvad man allmänt kallar natur låter bekämpa sig genom viljan. Styrkan i mannens arm förslafvade den svagare kvinnan. Svara mig uppriktigt: är sådant billighet?»
»Kvinnan på tronen kan föga liknas vid kvinnan i allmänna lifvet.»
»Rätt sagdt! Men hvarför vill man då tvinga mig ned från denna höga ståndpunkt? De tu skola vara ett, skrika teologerna, och likväl är ett och ett två. I denna sofistiska träta ligger grunden för allt mitt lidande, ty jag vill vara en osammansatt enhet.»
»Det torde falla sig svårt så länge människan icke själf är en enkel enhet: hon har själ, hon har kropp.»
»Och du den skönaste af det senare slaget som någonsin blef skapad.»
»Och ers majestät den största af det förra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
