Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonstunden finnes ingen enda naturlig färg; men inbillningen, understödd af harmonien i det hela, tror sig skåda himlakonungens afskedsblick.»
»Det gafs likväl en tid då Kristina talade helt annorlunda.»
»Man får ej alltid förblifva ett barn. Förståndet uppöfvas, viljan hårdnar, lifvets obetydlighet genomskådas, villornas slöja sjunker.
»Jag besvär ers majestät att noga öfverväga detta uttryck! Förståndet och viljan utbildas visserligen och vinna fullkomlighet med åren, likväl skola båda en gång stå till rätta inför hjärtat, sådant det var i barndomen.»
»Vore jag en karl, så röfvade jag bort dig; men à propos dylika äfventyr, har du hört hvad allmänheten tänker rörande Fransiska?»
»Man beklagar henne,» svarade grefvinnan med en djup suck.
»Bah, det är afundsjukan i dufvoskepnad! Hon har blifvit tagen under mitt beskydd, och sådant kunna de förnäme aldrig smälta.»
»Efter berättelse skall hon vara af hög härkomst.»
»Oss emellan sagdt, vet jag det icke själf.»
»Ers majestät behagar skämta.»
»Nej, det är mitt fullkomliga allvar. Flickan var, att börja med, ett slags hittebarn, funnet hos en trollpacka. Hur hon kom i min tjänst, vet du ganska väl, äfvensom att hennes goda egenskaper förtjänt min bevågenhet. Hänförd af den obegripliga svaghet som man kallar tycke, har hon förälskat sig i herr von Findling, och då hans öde liknar hennes, må de blifva ett par såta makar. Nu föll det mig in att göra ett hofbröllop åt dem, när han blir frisk igen; men denna plan upplöser sig själf, om hon ej kan bevisa minst adlig härkomst. Hela hennes arf består i ett gammalt söndrigt smycke, och som detta är dyrbart och ingen kan gissa hvem det tillhört, låter jag det gälla för kvitto på många anor.»
»Det där kan blifva en fortsättning af Mejboms Iphigenie.»
»Så mycket bättre. Sedan Bourdelot reste får jag själf bestyra om nöjena på hofvet.»
»Von Findling ser mig emellertid icke ut som han skulle tycka om, att man roar sig på hans bekostnad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
