- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
306

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Tjänstgöringen synes mig icke strängare än att den af de öfriga friska officerarne kan bestridas. När jag blir fullkomligt återställd, skall jag gärna ersätta deras möda genom att oftare gå på vakt.»

»Ni förstår mig orätt. Hvem ställer vaktgöringen i fråga? När riksdagen öppnas, får ingen plats inom hofvet vara ouppfylld. Nu kommer det an på, huruvida ständernas sammankallande måste ske innan ni förmår draga värjan.»

»Här, i min enslighet, här jag aldrig hört ett ord om någon riksdag.»

»Kanske ej heller om den onåd hvari grefve Magnus fallit?»

»Den allsmäktige grefve de la Gardie!»

»Hans välde är slut, till mångens glädje.»

»Hvilken förbrytelse har kunnat ådraga honom en sådan motgång, om jag får fråga?»

»Väl borde upplysningen härom sist komma från min mun, men det är ej stort värdt att göra en hemlighet af det som hela världen snart känner. Öfvermodig genom långvarig lycka, föll han på den idén att bli svartsjuk och förebrå drottningen en märkbar kallsinnighet. I detta uttryck lågo beskyllningar som måste styrkas med bevis, hvilka nödvändigt skulle föra den klagande till afgrundens brädd. Äfven om han själf öfverraskat hennes majestät under ett svagt ögonblick, hade han måst vara blind, och hvad som möjligtvis skett utan vittnen kunde han icke säga sig känna. Således utgjorde förtalet hans enda skäl. De i detta hänseende åberopade brottslige förekallades, nekade och begärde upprättelse, men denna afslogs. Förgäfves begärde han nu få lagföra sina vederdelomän. Drottningen ville, att allt skulle afgöras på ridderligt sätt, väl vetande, att grefven hellre vädjade till domstolen än svärdet, hvaremot von Steinberg och Schlippenbach ej önskade sig något högre än att få strida för Kristinas förolämpade ära.»

»Hur slutades det då?»

»Favoriten förvistes från hofvet. Rikskansleren utöfvar numera i allo sin forna makt, och som man hoppas, att denne kloke statsman skall kunna afhjälpa penningbryderiet, blifva ständerna oförtöfvadt sammankallade. Emellertid äger grefve Magnus ett stort anhang, hvilket vid blifvande fråga om nya skatter torde göra motstånd. Huru det också går,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free