Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
provianttransport, eller för att ge befallning om en batalj, som öppnade vägen till rika länder. Ja, bussar, så länge den mannen styr kan man sofva i lugn. Näst honom finnes ingen skickligare herre än kronprinsen, och skulle hennes majestät...»
Nu kunde grefven icke motstå begäret att maka sig litet närmare talaren; men knappt hade hans hatt hunnit framom knuten förrän den åter uppmärksam blifne gevärsposten lät sitt rop skalla. Sålunda tvungen att lämna gömstället, gick han vidare till sina rum. Med hvarje steg blefvo de sköna anletsdragen allt allvarsammare, och sedan han reglat dörren, utmärkte alla hans åtbörder en stigande oro.
Ej allenast utanför, men också uti själfva slottet gjorde rikskanslerens ankomst sin verkan. Vänner och motståndare skyndade samfäldt att visa honom sin aktning, de förre af inre drift, de senare af fruktan. I audienssalen uppstod vid hans inträdande en vågformig rörelse bland mängdens hufvuden. Tjänstgörande kammarherren, som dittills med möda bestått en nick åt de audienssökande, under det han uppskref deras namn, slog bukt på ryggen, så att näsan kom halfvägs mot golfvet. Efter några minuter flögo dörrarna till närmaste förmak upp, hvarvid man såg drottningen lämna sitt kabinett och i egen person möta den i jämförelse med alla andra enkelt klädde gubben; men snart voro de bägge åter gömda för allmänhetens blickar.
»Värdes nådigt öfverse med min ålderdomsskröplighet och sjukliga lekamen, som hållit mig vid sängen flere dagar å rad!» sade Oxenstierna och stödde sig, efter slutad hälsning, mot panellisten.
»Min längtan att få språka med er har visst varit stor, men omsorgen för er hälsa tar alltid ut sin rätt,» svarade drottningen, i det hon ställde fram en stol, med ryggstödet vändt mot spisen. »Sätt er, pappa Axel! Inga komplimenter oss emellan! Jag vet, att edra ögon lida af eldsken, och att edra knän behöfva hvila.»
»Ers majestäts nåd är en ljuf balsam för gubbens sjunkande krafter, hvilka dessa svaga ögon skulle begråta, om ej medvetandet sade, att de blifvit uppoffrade i statens tjänst.»
»Huru långt har ni kommit med engelska alliansen?»
»Underhandlingen om den är endast börjad. Whitelocke förefaller mig lika slug som sin principal, herr protektorn. Med slikt folk måste man gå varsamt till väga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
